Det är som om hela världen har krympt. Inget händer, inga impulser utifrån. Rör mig i skolans lokaler några gånger i veckan, de ekar tomma, tömda på liv och energi. Vissa dagar, om jag inte har någon lektion, träffar jag på sin höjd en eller ett par kollegor som råkar vistas i arbetsrummet samtidigt. Gymnasieeleverna som plötslig skulle tillbaka efter påsklovet, även om väl ingen skola hörsammat det fullt ut, lever till största delen kvar i distansundervisningen och är helt slut efter en dag på plats i skolan, det sociala tar på krafterna.
Vissa miljöer ter sig annorlunda utan den vardagliga uppsättningen av människor, ljud och aktiviteter. Tomma klassrum där det annars är liv, en övergiven skolgård en blåsig novemberkväll, båda har väldigt få likheter med samma platser under normala omständigheter eller en solig juniförmiddag. Tomhet där det annars är rörelse, tystnad där det annars är prat, skratt och rop. Som en död kropp när själen lämnat den. Deprimerande! Och hur gärna jag än vill skriva en uppsluppen text om vad som helst annat, går det liksom inte. Det går inte att komma runt det faktum att inget är som det brukar. Att vi inte kan träffas, inte kan ge någon en uppmuntrande klapp på axeln, att alla vi möter är potentiella smittbärare.
Återigen planeras det för en student som inte är som vanligt. Max två personer får vara på plats på skolgården för att ta emot de nybakade, krogarna kanske fortfarande kommer att stänga tidigt, man får inte samlas fler än åtta personer utomhus. Det går så klart att få till lite feststämning ändå, men det är svårare. Även om vi alla drabbas tycker jag lite extra synd om gymnasieeleverna. De som nu tar studenten har fått nästan halva skoltiden på distans, och det har väl kanske funkat ok för många, men den sociala biten är värre. Åren då viktiga band knyts, nya kontakter och pirrande kärlek, när själva den vuxna tillblivelsen sker, har kraftigt beskurits. Istället har de fått uppleva isolering och social distansering. Själva essensen av tonårstiden är ju att umgås, vara nära och testa sitt nya vuxna jag. Vem vet vad det får för konsekvenser för dem i framtiden.
Vaccinationen är inom räckhåll, bara att försöka hålla sig frisk fram till dess. Idag är det regngrått höstlikt utanför fönstren, våren kom helt av sig, men imorgon kommer tydligen sommaren. Det är i alla fall nåt att se fram emot!