Inget är nytt under solen. Människan har alltid kämpat mot smittsamma sjukdomar och epidemier av olika slag. Förutsättningarna i striden mot virus och bakterier är naturligtvis väldigt olika i olika delar av världen.
För att inte tala om allt som hänt mellan 1894 då den första epidemisjukstugan i Finspångstrakten uppfördes i Risinge socken och fram till våra dagar 2020. Det som förenar nu med då är trots allt att det även 2020 kan etablera sig smittsamt virus i stora grupper av befolkningen utan att människan kan stoppa det med ett verkningsfullt och rimligt riskfritt vaccin.
Tänk om människorna haft tillgång till internetnyheter - som vi nu vältrar oss i för att följa den senaste utvecklingen av coronaviruset Covid-19 - de där åren runt 1918-1920 då Spanska sjukan härjade som värst. 100 miljoner människor -varav de flesta unga och friska - antas ha mist livet i Spanska sjukan som på bara ett år smittade kanske så många som 30 procent av jordens befolkning. Eller om människor i 1700-talets Europa haft kunskaper, krisgrupper och alert nyhetsförmedling om smittkoppors dödlighet och smittspridning; kanske hade då inte uppemot 60 miljoner européer behövt ha strukit med i smittkoppor bara under detta sekel?
Eller om folk i Sverige på 1300-talet hade kunnat läsa i tidningen om hur de skyddade sig mot Digerdödens bakterier; ja då hade sannolikt inte 40 procent av våra förfäder behövt ha gått i för tidiga gravar på grund av plågsamma pestsjukdomar.
Kulturarv Östergötland berättar om Finspångs epidemisjukvård. Sjukstugan i Risinge kompletterades i början av 1900-talet av ännu en epidemisjukstuga inne i Finspångs tätort. Här fanns plats för 14 patienter i två rum.
Sjukstugor och ny lagstiftning var den tidens frontlinje mot sjukdomarna. Den första Epidemilagen kom 1919. I algen fanns en anmälningsplikt för de sjuka där man "giver anledning antaga att man drabbats av pest, kolera, smittkoppor, fläckfeber, nervfeber, paratyfus, scharlakansfeber, difteri, akut barnförlamning, smittsam hjärnfeber eller rödsot”, skriver Kulturarv Östergötland. De misstänkt sjuka skulle anmäla sig till antingen sin läkare, stadens hälsovårdsnämnd, ortens landsfiskal eller till församlingens präst.
1907 bildades det en epideminämnd i landstinget i Östergötland. Nämnden fastställde att det skulle finnas 2,5 epidemivårdplatser per 1000 invånare i tättbebyggda områden och på glesbygden skulle det vara 1 plats, berättar Kulturarv Östergötland.
Jag funderar på hur de där målbilderna om antalet vårdplatser står sig mot dagens ambitioner när det gäller dylikt? 22 000 innevånare i Finspång som lite grovt delas 50-50 mellan glesbygd och tätort ger vid handen att det enligt målen från 1907, skulle finnas runt 35 vårdplatser för isolerad slutenvård i Finspång.
Den förste september 1923 invigdes ett nytt epidemisjukhus i Finspång. Personalen bestod av en läkare, två sköterskor, ett sköterskebiträde, en köksförestånderska och en vaktmästare/chaufför. Sjukhuset hade plats för 26 patienter. 1926 köptes en sjuktransportbil för att kunna hämta långväga patienter, läser jag på Kulturarv Östergötlands hemsida.
Om jag förstått saken rätt så låg "Epidemin" - som sjukhuset kallades i folkmun - i närheten av gamla Folkets Park och några hundra meter från Bergska skolan och riksväg 51.