Jag har länge gått och sneglat på läkaren, chefen och personen Magnus Oweling. Jag har följt honom från sidan; via Folkbladet och NT har jag tagit del av hans insatser inom sjukvården i Finspång men också i Norrköping där han i ett par omgångar har haft chefuppdrag på en vårdcentral och på medicinkliniken på Vrinnevisjukhuset. Jag har läst artiklar av honom och intervjuer med honom i branschpressen där han ofta talar om digitalisering, demografi och om nära vård. Vi har sett varandra vid enstaka tillfällen i Finspång men vi har aldrig talat med varandra. Så här alldeles nyss tog jag kontakt med honom för att höra om han var intresserad av att träffa mig för ett samtal som jag skulle skriva om i Folkbladet. Det var han. Så jag krånglade mig upp för Bergslagsvägens gallerförsedda byggplatslabyrinter, svängde in till vänster mellan Centrumkyrkan och Vårdcentrum, satte på mig munskyddet och gick mot huvudingången där Magnus Oweling stod och väntade på mig.

Magnus Oweling föddes i Skultorp i närheten av Skövde1958. Vilket för folk i vår generation är en omständighet som inte kan passeras utan några korta kommentarer. När Magnus Oweling var 11 år blev Skultorp - eller Skultôrp som orten helst uttalas på västgötska - världsberömt i hela Sverige. Sketchen "Vägförvaltninga i Skultôrp" gjorde succé när den visades på TV i programmet "Låt hjärtat va me"; ett program som alla tittade på. Handlingen är enkel. En man ringer för att sjukskriva sig och möts av en automatisk telefonsvarare - som var ett ganska nytt påfund vid den här tiden. Efter diverse förvecklingar ringer mannen upp igen men slår fel nummer och hamnar hos Vägförvaltningen i Skultorp vars automatiska telefonsvarare inleds med följande ramsa: "Detta är vägförvaltninga i Skultôrp. Jour... jour... ja, han som har hand  om´et..." 

Nu var det längesedan Magnus Oweling lämnade Skultorp. Han kom till Finspång för 36 år sedan som nybakad läkare från Uppsala universitet i jakt på en så kallad Allmäntjänstgöring - AT - som varje läkare behöver genomgå för att komplettera grundutbildningen. Efter ett halvårs vikariat på vårdcentralen kände han och hustrun som är lärare att Finspång var bra. Så de stannade kvar. När jag och Magnus träffades visade han mig runt i Vårdcentrums fräscha lokaler medan vi tog oss nedåt i byggnaden tills vi kom till hans kontor där vi slog oss ner på Coronasäkra avstånd, tog av oss munskydden och började prata med varandra om sjukvård och om Finspång. Och så lite om Skultôrp förstås. Sketchen är inte bara vansinnigt rolig. Den är också relevant i det här sammanhanget. Magnus Oweling är nämligen - utöver att vara rolig och charmant - i allra högsta grad en som "har hand om´et" när det gäller viktiga delar av sjukvården i Finspång, i östra Östergötland och i hela länet. Han är primärvårdschef i den östra länsdelen, han är programansvarig för "nära vård" i regionen och det är "på gång" att han ska få ett tydligt ansvar för verksamheten i Finspångs vårdcentrum. 

– Jag utövar fortfarande mitt yrke som distriktsläkare. Sedan 33 år tillbaka är jag till exempel läkare på Mo Gård och jag vikarierar några veckor varje år ute på vår närvårdsklinik  och nyligen hoppade jag in som läkare på Storängsgården, berättade Magnus Oweling. Det ena ger det andra. Läkaryrket ger honom insikter som chef. Som till exempel att ingen doktor är en ö. Mer om det i morgon.

Reportaget om och med Magnus Oweling fortsätter i morgon lördag och avslutas på måndag 26 april.