Jag har lÀnge gÄtt och sneglat pÄ lÀkaren, chefen och personen Magnus Oweling. Jag har följt honom frÄn sidan; via Folkbladet och NT har jag tagit del av hans insatser inom sjukvÄrden i FinspÄng men ocksÄ i Norrköping dÀr han i ett par omgÄngar har haft chefuppdrag pÄ en vÄrdcentral och pÄ medicinkliniken pÄ Vrinnevisjukhuset. Jag har lÀst artiklar av honom och intervjuer med honom i branschpressen dÀr han ofta talar om digitalisering, demografi och om nÀra vÄrd. Vi har sett varandra vid enstaka tillfÀllen i FinspÄng men vi har aldrig talat med varandra. SÄ hÀr alldeles nyss tog jag kontakt med honom för att höra om han var intresserad av att trÀffa mig för ett samtal som jag skulle skriva om i Folkbladet. Det var han. SÄ jag krÄnglade mig upp för BergslagsvÀgens gallerförsedda byggplatslabyrinter, svÀngde in till vÀnster mellan Centrumkyrkan och VÄrdcentrum, satte pÄ mig munskyddet och gick mot huvudingÄngen dÀr Magnus Oweling stod och vÀntade pÄ mig.
Magnus Oweling föddes i Skultorp i nÀrheten av Skövde1958. Vilket för folk i vÄr generation Àr en omstÀndighet som inte kan passeras utan nÄgra korta kommentarer. NÀr Magnus Oweling var 11 Är blev Skultorp - eller SkultÎrp som orten helst uttalas pÄ vÀstgötska - vÀrldsberömt i hela Sverige. Sketchen "VÀgförvaltninga i SkultÎrp" gjorde succé nÀr den visades pÄ TV i programmet "LÄt hjÀrtat va me"; ett program som alla tittade pÄ. Handlingen Àr enkel. En man ringer för att sjukskriva sig och möts av en automatisk telefonsvarare - som var ett ganska nytt pÄfund vid den hÀr tiden. Efter diverse förvecklingar ringer mannen upp igen men slÄr fel nummer och hamnar hos VÀgförvaltningen i Skultorp vars automatiska telefonsvarare inleds med följande ramsa: "Detta Àr vÀgförvaltninga i SkultÎrp. Jour... jour... ja, han som har hand omŽet..."
Nu var det lĂ€ngesedan Magnus Oweling lĂ€mnade Skultorp. Han kom till FinspĂ„ng för 36 Ă„r sedan som nybakad lĂ€kare frĂ„n Uppsala universitet i jakt pĂ„ en sĂ„ kallad AllmĂ€ntjĂ€nstgöring - AT - som varje lĂ€kare behöver genomgĂ„ för att komplettera grundutbildningen. Efter ett halvĂ„rs vikariat pĂ„ vĂ„rdcentralen kĂ€nde han och hustrun som Ă€r lĂ€rare att FinspĂ„ng var bra. SĂ„ de stannade kvar. NĂ€r jag och Magnus trĂ€ffades visade han mig runt i VĂ„rdcentrums frĂ€scha lokaler medan vi tog oss nedĂ„t i byggnaden tills vi kom till hans kontor dĂ€r vi slog oss ner pĂ„ CoronasĂ€kra avstĂ„nd, tog av oss munskydden och började prata med varandra om sjukvĂ„rd och om FinspĂ„ng. Och sĂ„ lite om SkultĂŽrp förstĂ„s. Sketchen Ă€r inte bara vansinnigt rolig. Den Ă€r ocksĂ„ relevant i det hĂ€r sammanhanget. Magnus Oweling Ă€r nĂ€mligen - utöver att vara rolig och charmant - i allra högsta grad en som "har hand omÂŽet" nĂ€r det gĂ€ller viktiga delar av sjukvĂ„rden i FinspĂ„ng, i östra Ăstergötland och i hela lĂ€net. Han Ă€r primĂ€rvĂ„rdschef i den östra lĂ€nsdelen, han Ă€r programansvarig för "nĂ€ra vĂ„rd" i regionen och det Ă€r "pĂ„ gĂ„ng" att han ska fĂ„ ett tydligt ansvar för verksamheten i FinspĂ„ngs vĂ„rdcentrum.
â Jag utövar fortfarande mitt yrke som distriktslĂ€kare. Sedan 33 Ă„r tillbaka Ă€r jag till exempel lĂ€kare pĂ„ Mo GĂ„rd och jag vikarierar nĂ„gra veckor varje Ă„r ute pĂ„ vĂ„r nĂ€rvĂ„rdsklinik och nyligen hoppade jag in som lĂ€kare pĂ„ StorĂ€ngsgĂ„rden, berĂ€ttade Magnus Oweling. Det ena ger det andra. LĂ€karyrket ger honom insikter som chef. Som till exempel att ingen doktor Ă€r en ö. Mer om det i morgon.
Reportaget om och med Magnus Oweling fortsÀtter i morgon lördag och avslutas pÄ mÄndag 26 april.