Det är den svartvita flugsnapparen som kommit redan den 29 april. Det är två veckor tidigare än för ett par år sedan.
Mina barn och barnbarn tjatar på mig om att skaffa katt. Vi har haft många katter under åren, dessa okänsliga rovdjur, som dödar utan urskiljning. Det är just nu som det är så skönt att inte ha en. Jag behöver inte bevaka hans jaktinstinkter, när han skrämmer livet ur småfåglarna.
Det är förresten inte bara småfåglar som ryker. Min svägerska passade vår stora skogskatt en gång. När hon satte ner foten innanför köksdörren skrek hon förskräckt. Hon satte den nästan på ett ekorrhuvud. Den långa ludna svansen låg en meter längre bort. Det gick inte att be henne vara kattvakt en gång till.
Tillbaka till min vingprydde kompis. Än låter han pigg och hoppfull. Hur kan han vara det efter den enorma flygningen över Afrika. Men nu är det parning på gång och då är energin på topp. Låt oss hoppas att han hittar någon inom kort så att det inte blir som för ett par år sedan när det inte kom någon fruga på hela sommaren. Då var det synd om honom och låten blev allt ihåligare. Hans sång är verkligen aningen dissonant och enformig utan klang, tyvärr. Ändå älskar jag honom.
Jag öppnar verandadörren och hälsar försiktigt på honom. Han flyger upp och ner som om han ville hälsa på det sättet. Fantastiskt att kommunicera med så små djur. Där står jag och minns alla åren han kommit och att det inte alltid slutat lyckligt. Ändå väljer han mina ekar och tallar, där det finns rikligt med holkar.
En sommar hade han fruar i två holkar och såg med tiden tämligen sliten ut. För några år sedan var det två hannar som bevakade holkarna och varandra så att ingen av dem fick i gång familjebildningen.
Men värst var de åren med slagsmålen. Döva och blinda för omgivningen flög såväl de små damerna som herrarna mot varandra likt orrhannar och fjädrarna rök. De kacklade och skrek på varandra. En sådan fight kan gå riktigt illa. Jag fick gå ut och skapa fred, inte genom att ta i dem men tala dem till rätta. Det hela slutade lyckligt den gången.
De är så försiktiga när de tar ut ungarna på första flygningen. Ingen fiende får finnas i närheten. Kråkor och skator står i startgroparna, flyger tysta förbi holkarna för att ta reda på hur långt häckningen kommit. När utflygningen närmar sig är de i närheten. Det är påfrestande för nerverna att ha AirB&B för småfåglar. Tyvärr finns det ju inga garantier att alla ungar får flyga med till Afrika till hösten. Flera gånger har småttingarna fatalt flugit mot våra fönster.
Nu är han alltså här igen och flyger mot nya äventyr. Bara det finns flugor och insekter åt honom. De enda jag sett är myror. Det är en stor glädje att få vara hans värd och jag ska följa hans familjebildning med kärlek.
Men som sagt jag har minskat riskerna för honom genom att inte äga en katt.