Nu är väl inte Lundell frontfiguren av muntergökar, även om han på sitt sätt tar striden mot det vemod som sköljer över oss den här tiden på året. Att kosta på sig ett leende mot kassörskan på Coop eller att hålla upp porten för grannen, är en moralisk skyldighet vi har, hur tungsinta vi än är under det nordiska vintermörkret.
Det krävs inte så mycket ansträngning.
Men det krävs.
Jag föredrar de mer kärva uppmaningarna till glädje framför de konstlade lyckoprofeter som glättigt försöker få oss tungsinta jävlar att le genom att “välja glädje” eller att ha “lite solsken i fickan”. En som dock får mig att släppa sargen är en av mina egna söner. Under ett av våra samtal om livets mening (vi varvar dessa med nördiga fotbollsdiskussioner) kom vi in på ämnet lycka. Eftersom min son har andra preferenser och dessutom är en yngling med stark integritet, lämnar vi hans lyckolista utanför denna krönika. Min egen lista kan jag dock bjuda på, som den presumtiva lyckoprofet jag är.
Det första rådet kan verka självklart men också provocerande. Det handlar om att försöka skaffa dig en utbildning och ett yrkesliv som skänker dig meningsfullhet. Det är oväsentligt om du arbetar som tandsköterska, skolledare eller bilförsäljare. Det viktiga är att sysselsättningen främjar en meningsfullhet för dig. Med tanke på att de flesta av oss tillbringar mycket tid på våra jobb, är det definitivt ett fundament för lycka. Jag vill dock göra en distinktion mellan att jobbet ska vara roligt och att det skänker oss mening. Att hantera klagomål och konflikter, vilket är en del av mitt jobb, är inte så roligt, men känslan av att ibland lyckas med någonting, skänker en djupare tillfredsställelse som nog kan kategoriseras som lycka. Och tro mig, jag har haft andra yrken i mitt liv, även perioder av arbetslöshet, då dagarna har känts allt annat än meningsfulla.
Det andra pretentiösa livsrådet handlar om att försöka bibehålla och odla ärliga relationer. Oavsett om det handlar om relationen till en partner, till sina föräldrar, till sina barn eller till sina vänner, är just de sårbara och ärliga relationerna ett nödvändigt fundament för varaktig lycka. Livet är helt enkelt för kort för att omge sig med människor som inte vill sig själva eller dig något gott. Det handlar inte om att relationerna behöver vara konfliktfria. Tvärtom tror jag att konflikter, om de hanteras väl, i regel utvecklar relationerna åt rätt håll, som frigör det raster av rädslor som vi omger oss med. I andra fall leder konflikterna till att man går skilda vägar, vilket också är en naturlig, om än sorglig, process. När min far dog kände jag givetvis en stor smärta, men samtidigt en våg av tillfredsställelse i att vi inte hade några obearbetade konflikter kvar. På så sätt kunde jag även känna ett stråk av lycka i sorgen.
Den tredje adepten på lyckans prispall är mer banal i sin linda, men ändock viktig för välmåendet. Det handlar helt sonika om en bra säng och en god nattsömn. Med tanke på att vi tillbringar runt en tredjedel av våra liv i sängen, är det väl värt att inventera sina madrasser, kuddar, rumstemperaturer och kvällsrutiner. Sen är det andra faktorer som också påverkar nattsömnen, inte minst de tidigare exemplen om ett trivsamt arbete och genuina relationer, men en bra säng bidrar absolut till ett lyckligare liv.
Min son hade några andra lyckobringande faktorer på sin lista och vi hade också några bubblare strax utanför prispallen. Där hamnade exempelvis motion, god mat och att hålla på de rätta fotbollslagen.
Oavsett vad som hamnar på just din topplista, kan det vara en välgärning att genomlysa sitt liv med jämna mellanrum. Kanske handlar det till syvende och sist om den definition som självaste Dalai Lama gav om vägen till lycka - att göra sig av med allt som skapar olycka.
Glöm heller inte leendet mot kassörskan på Coop.
Eller att hålla upp porten för din granne.
Trots att det är november.
Eller kanske just därför.