Minst 22 död i Lewiston, USA. En liten stad där nu boende uppmanas att låsa in sig. Rapport från Gaza, en flicka gråter förtvivlat, har förlorat sin mamma och skriker ut sin smärta – varför? Oron för brottslighet ökar i Sverige, i Uppsala och Stockholm har oron enligt undersökning ökat mest. Ännu en morgon med ett flöde av nyheter som blir svåra att omfatta och förhålla sig till. Jimmie Åkesson föreslår att 13-åringar ska kunna dömas till livstids fängelse, ålder spelar inte så stor roll menar denne Åkesson och jag vrider ner radion för att pusta lite.
Jag har inte alla svar, känner mig vilsen, vet inte hur alla lösningar borde se ut och vill väl inte heller vara en gubbe som sitter i sitt hörn och vet bäst. Jag förstår mycket väl att många känner så, ja inte det där med ”gubbe i ett hörn” utan själva vilsenheten och att det då är lätt att lita till någon falang som tvärsäkert vet hur allt ska vara och hur lösningarna ser ut! En kall värld skapar kalla lösningar och det blir inte varmare.
Igår var jag vid pappas grav. En kort stund av frid. Tänkte jag skulle säga nått om barn och barnbarn, kanske nått om världen och nått om min saknad. Kyrkogården var tom och jag kunde stå där och mumla utan att känna mig iakttagen. Vet inte varför jag får för mig att kommunikationen med pappa gynnas av att jag faktiskt uttalar ord. Tänkte att han redan vet det jag mumlade och kände mig fånig som stod där och ville ha tröst. ”Det är en kall värld” mumlade jag just i samma stund som en ljum vind svepte in över kyrkogården i sällskap av en tunn stråle sol. Så är det alltid, fick jag för mig att pappa förmedlade, det finns alltid både värme och kyla! ”Det är mycket man inte förstår”, brukade pappa säga och i den stunden var det mycket påtagligt.
Vid denna tanke känns det lite varmare vid mitt morgonkaffe. Min saknad av pappa är för alltid som troligen allas saknad av nära och kära och vilka spår sätter då inte allt detta våld i människor? ” Det är livets gång” kunde pappa säga men då gällde det barnet Stephans frågor om döden, om varför gamla dör. Det är inte ”livets gång” när människor mördar barn, mammor och pappor som borde fått leva ett liv! Där kom kylan igen!
Jag minns den tiger som plötsligt fanns i mig när min son föddes. Jag minns hur jag satt vid mitt lilla sovande barn och försökte höra honom andas. Jag minns när min dotter drömde om bomber och ville att jag skulle sitta vid sängen och skydda henne. Jag minns känslan av ett sovande barn på axeln, jag minns glittrande glada barnögon en födelsedagsmorgon! Det borde vara ”livets gång” att alla barn får blomma! Det räcker mer än väl med de olyckor som kan drabba oss och de sjukdomar som alltid kan komma – inget kan rättfärdig dödandet av barn! Allt blir kvar, som saknad och smärta!
Allehanda Åkessonar försöker förmå oss att dela in människor i onda och goda på ett sätt som i sig är ett argument för att detta är möjligt. Jag vägrar och envisas med att vi alla innerst inne är just barn, barn som hoppades på livet, på kärlek och på att betyda något för någon annan. ”Men han då”, muttrar kylan som nu slagit sig ner vid mitt bord, ”han som skjutit 22 personer och nu jagas i Lewiston”? Jag lämnar bordet för att hämta en tröja, det är kallt. Visst, tänker jag, finns det galenskap i världen och visst finns det människor som har svårt att leva sina liv. En del knutar uppstår och finns utan att vi förstår men annat skapas i besvikelser som vi faktiskt kan både förstå och göra nått åt!
För det är fortfarande sant, pappa, det finns mycket vi inte förstår. Somligt tycks liksom finnas utan att bevisligen finnas. Vi pratar du och jag pappa, fast att det inte går att förstå. Vi människor kommunicerar även utan ord och på avstånd i tid och rum, ja nu beskriver jag en känsla som jag själv inte förstår så om du inte förstår är det inte ditt fel. En del människor känner på sig att saker ska hända och många av oss känner när någon tittar på oss.
Kylan har lämnat bordet och rummet. Det finns alltid både kyla och värme, hopp och förtvivlan. Ibland behöver vi hålla om varandra för att känna den där hoppfulla värmen, vi kan förändra världen! Att bara stänga av radion eller andra informationsvägar är inte nog såklart men de små saker vi alla gör och säger kan förflytta berg även om vi inte förstår hur det går till.