Så var det plötsligt söndag kväll igen, efter en vecka där jag varit på min arbetsplats två dagar. Skönt att se lite folk. Hemmajobbandet fortsätter men en fördel är faktiskt flexibiliteten, att kunna vara på jobbet ibland och hemma ibland. Just den möjligheten borde vi försöka värna om även i framtiden. Fler kanske kan bosätta sig på utanför städerna om man kan jobba hemifrån några dagar i veckan, vilket leder till en mer levande landsbygd, minskad trafik, lägre bensinkostnader och som sagt större flexibilitet. Och även om de flesta elever saknar skolan riktigt mycket nu, säger flera att just det där med att få växla lite inte alls är så dumt.
Helgen har bjudit på fantastiskt väder och solen har värmt. Sociala medieflödet har fyllts av skid- och skridskoåkande människor, utflykter och matsäckar. Sportbutiker vittnar om ökad försäljning och många hyllor gapar tomma. En butik hade fått frågan om de höll på att lägga ned då det var så utplockat i friluftssortimentet. Aldrig har vi väl vistats så mycket utomhus som denna vinter och det är ju en positiv effekt av pandemieländet. Undrar om det kommer att ha skapat nya varaktiga vanor, även sen när det är över. Om man fokuserar på det positiva, så finns det en del andra grejer som också är bra, som t ex mer effektiva möten - ingen orkar sitta längre än nödvändigt framför skärmen - och inga restider till olika möten, en del tycker att det är skönt att slippa det överdrivna kramandet så fort man ses, elever som av olika anledningar inte tar sig till skolan har plötsligt närapå hundraprocentig närvaro när undervisningen sker på distans. Och för att inte tala om den ökade digitala kompetensen! Inget annat hade kunnat få så många människor att lära sig så mycket ny teknik på så kort tid som en pandemi och vikten av att hålla avstånd. Många som inte orkat eller vågat lära sig hur meet, zoom, skype och allt vad det heter funkar, har nu videomöten med kollegor, nära och kära som om de aldrig gjort annat. Ibland blir det komiskt värre, som när den amerikanske advokaten som av misstag hade ett kattfilter på i ett möte, tvingades delta som en liten vit pälsboll, “I’m here live, I’m not a cat”. Jag visste inte ens att det finns kattfilter och när skulle man vilja ha det? Roligt blev det hur som helst. Och ibland bara tröttsamt, som för kommunfullmäktige i Osby, när allt strular, det trycks på fel knappar och det blir allmänt rörigt. Vissa aktiviteter gör sig kanske bättre när alla kan vara i samma rum. Men förhoppningsvis kan vi ta med oss de bra erfarenheterna, sen när allt är som vanligt igen.