Skjortan spänner över bröstet och du kliar dina dubbelhakor. Chipsskålens smulor får sammanfatta det gångna året. Det kan tyckas aningen degenererat, men inom dig spritter ambitionerna. Du har punktat ner de livsförändringar du tänker göra 2024. Bättre mat, sömn och minskad skärmtid.
Du ska jogga och lyfta vikter och även börja yoga och meditera. Du ska bli mer mild och kärleksfull, helt enkelt en bättre version av dig själv.
Ambitionerna känns igen. I själva verket är listan ett återbruk av föregående års lista. Och förrförra året. Men vad gör det? Definitionen av idioti är att upprepa samma sak och förvänta dig ett annat resultat. Jag vet redan hur 2024 kommer att te sig och det känns både tryggt och förnöjsamt. Så här säger spåkulan:
Första kvartalet lever du strikt och disciplinerat. Du trotsar mörkret och slasket för vingliga joggingturer. Däremellan är du på gymmet och sliter med hantelpressar och marklyft. Du är en manisk nyårsatlet och slevar energiskt i dig matlådor med broccoli och kyckling. Det låter
inte roligt och det är inte kul, men du lever på nyårslöftets kraft. När kroppen töms på socker och fylls med proteiner, sover du bättre, orkar mer och tappar successivt kilo för kilo och midjemåttet krymper i samma takt.
I april börjar såväl pollennysningar som livsandar att vakna. Då du har varit disciplinerad under det första kvartalet belönar du dig med sämre vanor. Grillsäsongen inleds, kycklingen och broccolin byts ut mot hårdgrillat kött och bearnaisesås. Bean ska täcka hela köttbiten med råge. När Halvars slår upp portarna frossar du i glass och chokladsås. Såsen ska täcka all glass och gärna rinna nedför fingrarna. Du håller fortfarande igång träningen, inte frekvent, men du besöker i alla fall gymmet ibland. I maj infinner sig den sedvanliga arbetstoppen och då bean och chokladsåsen gör att du sover sämre, blir du allt tröttare. Du ignorerar givetvis dessa tecken tills du åker på din traditionella vårförkylning.
Sommarens bästa tid är de sista dagarna innan semestern. Då står du på förväntningarnas berg och föreställer dig en fiskebåt i solnedgången och en sandstrand vid havet. Men vad händer när verkligheten kommer ikapp dikten? Av semesterns tre soldagar, satt du i bilen två av dessa och den tredje soldagen somnade du på stranden med en plågsam bränna som följd.
De återstående 27 dagarna tävlade regnet och vinden om ledartröjan. Det enda du kan lita på är den tröst som endast vidbrända kotletter och bearnaisesås kan erbjuda.
I augusti är du lagom bitter och vresig och andhämtningen vittnar om att du valde bean framför löpardojorna. Första veckan efter semestern sammanfaller med årets första och enda värmebölja. En värme som pågår i en månad, då du sitter i jobbmöten och beklagar dig över en felkalibrerad luftkonditionering. Du svettas och muttrar något i stil med “Det var väl själva fan att sommaren ska börja när semestern är slut…”
I september och oktober är energin tillbaka, men du förbiser nyårslöftena för de vanor du bäst känner till, det vill säga jobb, jobb och ännu mera jobb. Under hela hösten kommer du ut på en promenad, hänförs av färgerna och den klara luften, men då du har svårt att vara i nuet, åker kameran upp för att föreviga din utomhusvistelse. Bilderna lägger du sedan upp på sociala medier med den vilseledande hashtagen #älskahösten.
I november har färgerna lämnat naturen och sinnelaget. I takt med mörkret börjar du tröstäta. De kilon som du tappade under januari och februari har återvänt och kompletterats med två bonuskilon. Du sover sämre, blir åter förkyld och dras med ett vemod som bara kan botas med fler kalorier. Livet suger och det är långt till våren.
I december tänds ljuset. Det lackar mot jul med julstök och nyårsmenyer. Ambitionerna väcks till liv och snart står du åter på balkongen med ABBA:s “Happy New Year” på repeat och samlar ihop dina dubbelhakor. På bordet ligger en nygammal lista med målsättningar och
aktiviteter för det magiska året 2025.
Vad skrev jag tidigare om idioti, att återupprepa beteenden och förvänta sig ett annat resultat?
Det finns en fördel med att vara idiot, nämligen förmågan att glömma, vilket medför att varje nytt år känns som ett tomt blad. För livet är trots allt en sjusärdeles fest – om än lite repetitiv och förutsägbar.
Slutligen önskar den här duktiga idioten er ett riktigt gott nytt gammalt år.
Det är nu som gamla mönster ska brytas, ännu en gång.
Allt gott!