Vi har blivit med valp. Som vi har längtat efter den här helt underbara lilla tjejen med sylvassa tänder. Strax efter påsk förra året dog vår högt älskade pudel, Dylan. Alla som haft en hundvän vet hur otroligt stor sorgen och tomrummet blir. Vi bestämde oss i alla fall för att vänta lite innan vi skaffade en ny hund i familjen och passade på att göra några längre resor under året. Det blev fantastiska och minnesvärda resor till Japan, Etiopien och Jordanien.
Därför gör det inget alls att vara hemma i Finspång en hel sommar. Vi gör hundvänliga utflykter i och omkring vårt vackra Finspång, som hela tiden utan överdrift visar sig från sin bästa sida med grönska och vänliga människor. Jag tänker att jag ska lägga upp ett #juli2024 i Finspång på mitt instagramkonto varje dag under månaden. Häng på du också och tipsa om dina Finspångsäventyr, om du vill.
Tillväxt Finspång har en driftig verksamhetschef med ett hjärta som klappar för orten på riktigt, Andreas Ramlöv. I Folkbladet berättar han att endast 20 procent av kommunens inköp under 2023 var från lokala företag. Hoppas Finspångs kommun blir bättre på lokal upphandling framöver. Stigs Cykel förlorade senaste upphandlingen mot ett företag i Norrköping som nu byter däck och lagar
kommunens cyklar. Ägaren till Stigs Cykel, Ola Lundqvist, är också en Finspångare med hjärtat på rätta stället. I veckan fixade han till exempel en cykel helt gratis åt en person som vi i nätverket Hjälpsamma Finspångare har kontakt med och som var i stort behov av en fungerande cykel för att få livet att fungera något bättre.
Många av våra företag bidrar genom sponsring till lokala föreningar och gör värdefulla sociala handlingar på olika sätt. Jag önskar att man tar hänsyn till och inser att sociala och ekonomiska vinster faktiskt kan hänga ihop på sikt.
Jag nämnde Nätverket Hjälpsamma Finspångare som jag och ett gäng startade 2015 när det kom ett stort antal flyktingar till Sverige. Många av dem kom utan packning och behövde akut hjälp med kläder och annat. Nätverket finns kvar, i något mindre skala, men nu ser hjälpbehoven lite annorlunda ut.
Det är oftast svenskfödda personer som på olika sätt hamnat ”mellan stolarna” genom t ex långvarig sjukskrivning och utförsäkring, eller tvingats fly till skyddat boende utan att ha fått med sig så mycket saker. Och de som vill och kan skänka något är många gånger personer som inte är födda i Sverige. Jag lämnar informationen fri att reflektera över.
Jag läste också i Folkbladet om fantastiska Anette Carlsson och hennes lika fantastiska 90-åriga mamma som båda simmar Vansbrosimmet tillsammans, Anette för 53:e gången. Jag har simmat det en gång, tillsammans med min mamma, och kommer nog aldrig göra om det. Det var iskallt i det strömma vattnet och det gör ganska ont att få smällar av armar och fötter från alla som trängs
under loppet. Mamma, som var den av oss som klarat Vansbrosimningen många gånger tidigare, var den som fick kramp och blev upplockad av en räddningseka. Jag klarade loppet och fick min medalj men fick frossa och feber efter målgången. Så stor respekt för alla er som utmanar er och simmar, igen och igen. En annan som simmar är min brorson, Oliver Sjöberg, som kvalat in till SM
200 meter och 100 meter bröstsim. Nu i dagarna hejar vi på honom.
Än har vi mycket lokalt att njuta av. Men med tiden ska vår lila hundflicka få de vaccinationer som krävs för att kunna hänga med på turer utanför Sveriges gränser också.