För ett par veckor sedan nåddes vi av det tunga beskedet att Tommy Engstrand, 81, hade somnat in efter att ha drabbats av kol. För mig har Tommys radioreferat alltid etsat sig fast i minnet. Ja, jag vet att han även ledde eller var med i vissa TV-program, där kom han dock enligt mig aldrig till sin rätt.
Jag hade nöjet att träffa den alltid glade och positive Tommy vid flera tillfällen. Men jag minns speciellt en resa där gamle ÅFF-stjärnan Ralf Edström kom att spela huvudrollen.
Vi backar bandet till 1987. Sverige skulle EM-kvala borta mot Italien i Neapel. Redan på tisdagen i veckan (matchen var på en lördag) skulle vi resa iväg från Arlanda. Vi journalister skulle få hänga med i samma plan som Olle Nordins gäng men för min del började resan dramatiskt.
Jag gav mig av från Norrköping och Ånestadsgatan vid halv fyra-tiden på morgonen, planet skulle gå strax efter sju. Men redan när jag passerat Nyköping fick jag se att det började ryka om motorn på min Jetta. Jag svängde snabbt av till Nyköpings Bro och sprang in till killen på macken, som tur hade de nattöppet och dessutom en brandsläckare nära till hands. För när killen tittade ut genom fönstret i nattmörkret ropade han:
– Din bil brinner!
Han rusade ut med brandsläckaren och lyckades kväva elden. Men alla kablar hade brunnit upp liksom motorhuven som var helt svart.
Vad göra utan bil och med bara ett par timmar kvar till flygavgången på Arlanda?. Jo, killen på macken fann på svar, ringde en bärgare som kom snabbt, lyfte upp min bil på flaket och lät mig hoppa in i framsätet. Det bar av till Nyköping där jag kunde kvittera ut en hyrbil så jag hann upp till Arlanda precis innan spelarna, ledarna och de övriga journalisterna skulle borda planet.
Planet förde oss till Italien och Formia där uppladdningen inför EM-kvalet skulle ske. I norra delen fungerar det mesta när det gäller telefoni och förbindelser med omvärlden (mobiltelefoner var inte så vanliga då) så där kunde jag ringa hem till hustrun och be henne kontakta verkstaden i Nyköping och försäkringsbolaget.
Eftersom jag var utsänd av A-pressen skulle jag serva 17 tidningar på den här resan och från Formia fungerade datorn perfekt, även om det var trångt på linjen ibland då vi var många svenska journalister på plats.
Dagen innan matchen, på fredagen, lämnade vi Formia för att ta oss ned till ett hotell vid hamnen i Neapel. På kvällen skulle vi gå ut och käka men då meddelade rutinerade Malmö-journalisten (tillika proffsspelare i Legnano och Juventus 1951-54) Calle Palmér barskt:
– Ska ni gå ut och äta måste ni vara en grupp om minst åtta personer. Neapel är en farlig stad!
Vi lydde förstås och kom helskinnade tillbaka till hotellet där jag ända fram till småtimmarna försökte få hem min förhandstext via datorn. Jag rev ner telefonjacket bakom sängen men fick aldrig någon kontakt med Sverige så jag fick ringa in texten till Arbetarbladet i Gävle.
Sedan kom lördagen och då skulle vi journalister under poliseskort (!) transporteras till Stadio San Paolo (som numera heter Diego Maradona-stadion sedan borgmästaren i Neapel Laura Bismuto krävt en namnändring 4 december 2020 efter Maradonas död). Det var då den gode Tommy Engstrand började fundera över var fotbollsexperten Ralf Edström befann sig. Ralf skulle vara alltså prata i radion i par med Tommy men kunde inte komma ner till Neapel förrän matchdagen. Tommy blev mer och mer orolig men först på stadion hittade han sin expert, tyvärr i ganska dåligt skick.
– Ralf kommer aldrig mer få jobba ihop med mig, var Tommys kommentar men hur det gick med det är en annan historia…
Match blev det. Sverige föll med 1-2 sedan Gianluca Vialli gjort båda målen för Italien inför 59.000 medan Peter Larsson gjorde Sveriges tröstmål.
Lite kuriosa: I matchminut 90 kom en viss Roberto Mancini in i Italiens blå-vita lag. Samme Mancini som bara för ett par veckor sedan förde Italien till EM-guld på Wembley.
När man tänker på Tommy Engstrand kommer man också att tänka på namn som Lars-Gunnar Björklund, Bosse Gentzel, Åke Strömmer, Ingvar Oldsberg och Fredrik Belfrage. Alla gick i Hylands skola men i dag är det bara Ingvar och Fredrik som fortfarande är med oss. Om radioreferaten blivit bättre eller sämre med åren låter jag vara osagt.