Det krävs ett lag såklart men ibland även någon som förmår det lilla extra. Jag brukar inte se fotbollsspelare som hjältar men nog har jag suttit där i TV-soffan och ropat ”Ravelli, vilken hjälte”!
Många av mina barndomshjältar var superhjältar. Med övernaturliga krafter kunde all tänkbar ondska besegras. Det var tryggt att läsa om dessa hjältar då man med säkerhet kunde veta att dom skulle vinna. Även om karaktärerna förändrats så finns superhjältarna kvar. Sedan fanns det som nu såklart idrottshjältar såväl långt bort som nära. På Folkungavallen i Linköping följde jag mina fotbollshjältar i SAAB! Pappa förmedlade bilder av andra hjältar som t.ex. Dag Hammarskjöld, oklart om jag riktigt förstod det där.
Kanske behöver vi hjältar för att behålla vår tro på att det goda segrar och att nästan allt är möjligt. Det kan vara svårt att riktigt få syn på alla hjältar mitt ibland oss. Dessa hjältar är ju inte bara hjältar utan människor med fel och brister som vi alla. Men om man är riktigt vaksam kommer man att få syn på dom och kanske hämta kraft från det som dessa hjältar förmår.
En del hjältehandlingar kräver mycket mod. Som när Elin kliver fram rakt genom pojkgänget där dom står runt Kalle på skolgården. Dom skrattar och knuffar på Kalle när Elin plötsligt står där och skriker ”sluta, sluta nu då”. En av killarna knuffar Elin hårt så hon faller men övriga drar sig bara därifrån. När jag frågar Elin hur hon kunde våga göra som hon gjorde och undrar ”var du inte rädd”, svarar hon ”skiträdd, men så där får man inte göra mot någon”. Lite hjälte tänker jag, så modig har jag aldrig varit.
Det finns hjältar som lyckas hjälpa andra och det finns hjältar som mot alla odds lyckas förändra sitt eget liv till det bättre. Eftersom vi alla hänger ihop på olika sätt är det inte bara den som bättrat sitt liv som har glädje av detta.
Det finns utan tvekan en del av oss som har så fullt upp med vår egen förträfflighet att vi helt missar andras stordåd. Sin egen lyckas smed är man väl i ganska liten omfattning. Vi är mer summan av våra liv samtidigt som en del hjälteinsatser kan påverka den summan. Hjältar är väl dom som genom att göra nått ingen annan gör lyckas förändra saker till det bättre. Som Elin.
En del hjältar blir aldrig sedda och får aldrig respekt för sina insatser. Det finns hjältar som verkar i det tysta, kanske offrar en del av sin egen bekvämlighet för att vara till för någon annan. Vi som inte ofta förmår några hjälteinsatser borde kanske bättre och oftare visa att vi ser det andra gör.
Inte ska vi ickehjältar skämmas för det vi inte förmår. Vi får göra så gott vi kan vi människor och mer än så kan ingen begära. Men som vi går där kan vi ändå ibland lyfta blicken och när vi får syn på någons hjältedåd visa vår uppskattning.
Vi måste ha öppet sinne nog för att kunna se. Hjältar kan se så olika ut och de kan finnas i alla åldrar. Jag tror mig minnas någon sorts besvikelse när jag som barn insåg att superhjältarna bara var på låtsas. Hur hotande var då inte ondskan för den tycktes mig vara på riktigt. Men hjältar finns, kanske inte superhjältar men hjältar finns. Det finns hopp för det goda!
”Plötsligt händer det”! Nä inte ofta, mer vanligt att någon eller några gör något möjligt. Men betänk, hjältar blir också trötta, hjältar kan också vara nära att ge upp. Hjältar kan behöva en klapp på kinden och en kram. Så om du nu råkar få syn på någon hjälte den här vecka, ge hen en kram och berätta att du sett. Lite som att ge det goda en varsam knuff framåt.