Under försommaren har filmnyheterna mest handlat om att ”Oppenheimer” och ”Barbie” båda släpps 21 juli 2023 och vilken av dem som kommer sälja flest biljetter först.
Men en annan nyhet fick genomslagskraft förra veckan när the Screen Actors Guild and American Federation of Television and Radio Artists, det vill säga skådespelarfacket i Hollywood, gick ut i strejk. Fran Drescher, ordförande i det facket och mest känd från ”The Nanny” i Sverige, stod på en presskonferens och ifrågasatte en bransch som betalar höga chefer 20-50 miljoner dollar per år men påstår sig inte ha råd att skriva avtal mer förmånliga för skådespelare och manusförfattare.
Redan 2 maj började strejken för Writers Guild of America, facket för skribenter och manusförfattare. Skådespelarstrejken involverar långt fler medlemmar och många av dem kända ansikten för de flesta av oss. Drygt 160 000 medlemmar representeras. Det här förbundet organiserar inte enbart skådespelare utan journalister, dansare, programledare, ljudskådespelare, sångare för att nämna några. En dubbelstrejk har inte ägt rum på 63 år.
Striden pågår mot Alliance of Motion Picture and Television Producers (AMPTP), arbetsgivarorganisationer för många inom filmbranschen. I den alliansen ingår bland annat Paramount Pictures, Sony Pictures, Universal Pictures, Walt Disney Studios, Warner Bros, amerikanska tv-kanaler och streaming-tjänster som Netflix, Apple TV+, Amazon.
Så vad slåss man om? 2023 har varit året då vi pratat mycket om AI. Det är också teknologi som driver striden i Hollywood, men inte enbart AI. Sedan streaming-tjänsterna har slagit igenom har det inneburit vissa förändringar för filmbranschen men också gjort de tidigare och existerande avtalen otidsenliga.
Facken argumenterar att bolagen tjänar pengar på att en serie kan fortsätta visas och tjäna dem pengar. Det borde även skådespelare och författare gynnas av. Tjänster som Netflix och Amazon har dessutom annorlunda affärsmodeller vilket försvårar för utförarna att få ordentligt betalt för sitt arbete. Samtidigt har Disneys höga chef Bob Iger gått ut både med att de strejkande förstör en bransch som redan blöder samtidigt som han anser kraven vara orealistiska. Låt gå att han tjänar mer per dag än genomsnittet för en manusförfattare tjänar på ett år. Iger och hans gelikar säger sig inte ha råd men att höja sina egna löner gör de gladeligen och rekordartat.
AI är ett annat område facken vill kunna skriva avtal om. AMPTP vill kunna betala en så kallad bakgrundsskådespelare för endast en dags arbete och sedan via scanning äga bilden av personen och med hjälp av AI använda om den. Vilket vore beklagligt inte enbart för skådespelaren utan för oss som tar del av kulturen eftersom det banar väg för kod före människa, animerat före skådespelat. Det vore en själlös värld om vi ska ta bort mänskliga faktorn ur kultur och nöje.
Striden i Hollywood kan vara början på ett allmänt ifrågasättande av fördelning av resurser. Speciellt med AI in i dimensionen kommer fler sektorer att påverkas. Drescher själv nämnde att deras bransch inte är unik.
Att tänka på: Konsekvenserna av strejkerna är långt större än att du inte får se film. En avstannad industri har långtgående följdeffekter.
Mest förvånande just nu: ”Mission: Impossible” inte riktigt så fantasilöst som väntat.