Det oklippta gräset vajade svagt i vinden. Sädesärlorna hade precis anlänt från Afrika. Skatorna tittade fram ur sitt trevåningsbo däruppe i trädkronans topp för att göra sina loopar ner mot maten som de kacklande hönorna delade med sig av.
– Finge jag bara en spegelblank damm och en kväkande padda då vore allt så vackert och underbart här i vår trädgård, sa mannen.
– Hur ska du få en padda att vilja flytta hit? undrade frun.
– Hade jag bara en damm så nog finge jag en padda och då skulle allt bli så vackert och roligt här i vår trädgård, svarade mannen.
– Och hur ska du få en damm?
– Med tro och längtan så går det, svarade mannen samtidigt som han insåg att mål här i livet endast nås med planering, tålamod och idogt arbete.
Och så började han gräva sin damm. En dag stod den klar med vatten och en näckros som mannen köpt i en blomsteraffär som låg halvvägs till den stora staden. Men inte kom det någon padda till dammen.
En kväll var frun och ett av barnbaren ute i trädgården och skulle locka in hönorna i inhägnaden så att inte räven skulle komma och äta upp dem i skymningen. Det bar sig inte bättre än att frun, som inte såg sig för ordentligt, sprang rakt i dammen så att hela ena benet försvann ner i vattnet.
Barnbarnet tyckte att det såg roligt ut men frun tyckte bara att vattnet var kallt och blött.
– Ska du inte gräva igen dammen? Barnbarnen kan ju ramla i. Och föresten så kommer det ingen padda, sa frun till sin man.
– Jo, med tro och längtan och lite klokskap så går det, svarade mannen och satte sig ner och klurade.
Det blev höst och frun var ute i trädgården med ett av de anda barnbarnen för att plocka nypon som skulle torkas och malas till pulver. Det bar sig inte bättre än att frun, som inte såg sig för ordentligt, tog ett steg baklänges för att undkomma en taggig nypongren och hamnade med ena benet rakt ner i dammen. Det här barnbarnet tyckte också att det såg roligt ut men frun tyckte vattnet var kallt och blött den här gången också.
Plötsligt sken gubben upp där han satt på sin stubbe och grubblade. Även detta tillfälle hade han varit relativt kvicktänkt och det behövdes aldrig ett tredje plurr för att mannen skulle inse att han redan funnit sin fantastiska padda och att allt redan var vackert och underbart i deras trädgård.
Och där levde de sedan lyckliga i alla sina dagar.
(Men precis som fåglarna i trädgården, tog paret då och då en tur till Afrika – av rastlöshet, av nyfikenhet, för att uppleva det vackra där – och för att dammen i deras trädgård aldrig skulle bli en ankdamm.)
Ja se det var en riktig sannsaga.