Under flera år var jag en flitig gäst på Finspångs fullmäktigemöten. Det var en intressant period under 2010-talet som kulminerade i de dramatiska händelserna under våren/sommaren 2008 då Vänsterpartiet under sin kraftfulla gruppledare Elisabet Rehn tröttnade på "tjafset" med partnern Socialdemokraterna. Rehn och de fyra borgerliga partierna förhandlade fram ett nytt styre och för första gången sedan rösträtten var det inte S som satt vid makten i Finspång. Inge Jacobsson från Moderaterna i Rejmyre var en av de politiker som lite oväntat fick ta över styret i kommunen på hösten 2008.
– I botten låg en strid om en ny politisk organisation som S motsatte sig. Sedan fanns det också inre stridigheter inom S som gjorde att de inte kunde enas. Denny Lawrot från Centerpartiet och Elisabet Rehn från Vänsterpartiet beslöt att lägga alla högervänsterfrågor åt sidan och koncentrera sig på att få ordning i ekonomin och att inrätta den nya organisationen. Vi åstadkom mycket under de där två åren, berättade Inge Jacobsson för NT vid ett senare tillfälle.
Inge Jacobsson är en av inte alltför många som är kvar i fullmäktige nu snart tretton år senare. En annan som fortfarande gör sin demokratiska värnplikt är Carl-Gustaf Mörner; moderat från Sonstorp som är ålderspresident i Finspångs politik. Mörner är en av politikerna i fullmäktige som från första början gjorde stort intryck på mig. Han sitter i fullmäktige sedan valet 1985; ersättare till en början. Mörner är i kraft av alla sina år i uppdraget ålderspresident i kommunfullmäktige. Med sina 34 obrutna år som ordinarie ledamot i kommunstyrelsen är han den mest erfarne även i den gruppen. Han är ett stycke vandrande nationell nutidshistoria. Han var med vid ockupationen av Stockholms universitet; han var med vid televisionens start och han har arbetat nära Gösta Bohman.
Det blev en turbulent tid för S i Finspång som historiskt sett alltid varit vana att ha makten. Tillsammans med Ulrika Jeansson lyftes Anders Härnbro fram som två framtidsnamn. De två ungdomarna Härnbro och Jeansson delade på makten skulle man kunna säga. Härnbro blev ordförande i kommunstyrelsen och kommunalråd efter valet 2010. Sedan några år tillbaka har Härnbro lämnat både orten och den aktiva partipolitiken och Ulrika Jeansson har tagit över ledarskapet. Stig Andersson (S) var kommunalråd och den som fick lämna då V och Alliansen tog över. Stig gjorde och gör mycket bra för Finspång. Han kallades för "51: an Andersson" för att han så envetet stred för den nya och breda och snabba vägen till Norrköping. Vägen gjorde det lättare för privat-, industri och kollektivtrafik att ta sig till Finspång. De mer kritiskt lagda vände på steken och gnällde om att vägen framförallt gjorde det lättare för folk att åka från Finspång och in till Norrköping. Så är det förstås. En väg går åt båda hållen. En som vill växa och som verkligen vill växa behöver ta den risken".
Jan-Erik Svenblad var ombudsman i det mäktiga IF Metall och var med i politiken vid "kraschen" 2008. Jag fick upp ögonen för honom när han mitt i den värsta S-krisen i Finspång på år och dag steg in som ny ordförande för partiet och ställde saker och ting tillrätta på ett vänligt men bestämt sätt.
”Där hade jag nytta av mina fackliga erfarenheter av både medling och av att våga komma till beslut”, sa Jan-Erik Svenblad till mig när vi talades vid för ett par år sedan i Folkbladet.
Berit Martinsson (S) är sedan flera mandatperioder tillbaka ordförande i fullmäktige. Hon var således med då S-partiet fick lämna makten 2008. I en dåtida intervju med NT säger Martinsson att hon befarar att "vi får kliva av". Hon berättade om en "turbulent vår med interna problem i partiet och ett alltmer pressat kommunalråd i partikamraten Stig Andersson. Och partiordföranden Peter Fransson (s) som avgick.Som orsaker angavs sprickan inom partiet, de olika åsikterna kring det brutna samarbetet med vänstern och meningsskiljaktigheterna om hur politiken ska drivas vidare."
Elisabet Rehn har lämnat Vänsterpartiet. ”Kollektiviseringen av samhällsproblemen dominerar för mycket. Vi som enskilda människor har också ansvar för vad vi gör och inte gör och för vilka krav vi lever upp till och ställer på andra”, sa hon till mig i Folkbladet för ett par år sedan. Politiken i Finspång var riktigt dramatisk och oväntade saker hände under de där åren. Nu känns det lugnare och mer harmoniskt. Eller har jag fel? I de lugnaste vattnen...? Jag ska zooma in lite på fullmäktige det här året.