Tänk dig att du vaknar en natt och din partner eller barn har fått en allvarlig sjukdom. Tänk dig då att det inte går att få ut en läkare och ambulans. Istället finns det ett journummer som du kan ringa för att få råd om vad du kan göra själv för att rädda livet på din anhöriga.
Så föreslås det bli för landets djurägare. En statlig utredning som tillsatts för att komma åt bristen på veterinärer föreslår nämligen att det från och med nästa sommar inte ska finnas några distriktsveterinärer som har jour på natten. Verksamheten ska enbart bedrivas mellan 6.00-23.00. Övrig tid ska man kunna få hjälp av en digital tjänst som hästägare och bönder ska kunna kontakta vid akutfall.
I en tid när djurskyddet anses allt viktigare har utredningen kommit fram till att det är för dyrt att ha veterinärer i tjänst under nätterna. Därför får hästägare och bönder med exempelvis kalvar och föl som hamnat snett under födseln klara sig själva med en digital rådgivare. Det kommer inte att öka djurskyddet, tvärtom.
Idag finns det fler hästar än kor i Sverige. Sverige skulle växa igen utan dem. Viljan att föda upp nya gräsätare kan begränsas om det inte finns veterinärjour på nätterna.
En rad remissinstanser har också sågat förslaget. Jordbruksverket konstaterar exempelvis att förslaget inte är ”i linje med den ambitionsnivå som finns inom den svenska djurskyddslagstiftningen och det stöder inte heller livsmedelsstrategin ambition att stödja och underlätta för företag att producera mer livsmedel.”
Förutom kostnaden motiverar utredningen sitt förslag om slopad jourverksamhet med att det skulle finnas fler veterinärer att tillgå dagtid om distriktsveterinärerna slipper arbeta på nätterna. Idag råder stor veterinärbrist och de saknas redan i glesbygd. Det skulle behövas ganska många hundra till för att någorlunda täcka landets yta.
Utredningen föreslår att antalet utbildningsplatser ska öka. Men frågan är om det skulle ha någon större effekt för hästar och lantbruksdjur. För det första tar det fem år att få ut en ny veterinär och många av de verksamma idag är ålderstigna. För det andra ägnar sig många veterinärer hellre åt smådjur än kor, grisar, får och hästar. Det är bekvämare och mer lukrativt.
Smådjursveterinärer behöver inte åka runt bland gårdar utan kan skära guld med täljkniv på kliniken. Där behöver de inte utsätta sig för risken att bli sparkade och bitna av ilskna kor och hästar. Ägarna till hundar, katter och andra husdjur kan göra nästan vad som helst för sina kelgrisar. Särskilt om de redan betalt en rejäl försäkringspremie.
Idag är veterinärens första fråga när djuret kommer in på kliniken om det finns en försäkring. Om det gör det kan åtgärderna och därmed kostnaderna rusa i höjden.┣ Veterinärerna gör sig en rejäl hacka, något som finansieras av hela försäkringskollektivet med stigande försäkringspremier som följd. Det är inte konstigt att riskkapitalbolag investerar i djurkliniker.
Djursjukvården för sällskapsdjur har blivit pervers. Så länge det går att tjäna mer pengar på att i lugn och ro ta hand om sällskapsdjur kommer lantbrukets djur att få stå tillbaka.
För att komma till rätta med det hjälper det knappast med att slopa distriktsveterinärernas nattjour och att utbilda fler veterinärer. Det krävs mer av statlig styrning. Kanske att man måste jobba med stora djur en del av sin tid som veterinär för att få ut sin legitimation.