Pengar eller bristen på dem, vad ska jag göra sen, karaktärer i en eventuell roman, diktsamlingen jag skulle läsa och inte fattar något av, borde jag inte äta lite nyttigare, hoppas inte Corona-viruset kommer hit, och så vidare och så vidare, tjofaderittan lambo! Värst är det vid halvfyratiden när jag vaknar och inte kan somna om. Det tänks sällan några bra tankar så dags.
Drygt hälften av min tjänstledighet har passerat, hur gick det till? Vad ska jag göra sen? Läser halvhjärtat några jobbannonser. Allt låter otroligt avancerat och jag lägger ner direkt. Sen tänker jag på hur arbetsbeskrivningen på ett lärarjobb, typ mitt, kan se ut och inser att det nog bara är att köra på, det är sällan riktigt så invecklat som det låter på pappret. Jag är ju faktiskt både “ansvarstagande, flexibel, har lätt för att samarbeta med kollegor, elever och föräldrar och är lösningsfokuserad.” Vidare kan jag ju faktiskt “planera, genomföra, utvärdera och säkerställa en högkvalitativ undervisning som skapar sammanhang för eleverna.” Jag har “ansvarat för min egen kompetensutveckling för att utvecklas i mitt arbete och jag kan göra eleverna delaktiga i planeringen och utveckla deras förmåga att lära.” Slutligen klarar jag att “bedöma effekten av olika undervisningsstrategier och anpassa min undervisning därefter.” Och sätta betyg. Det är ju vad jag har gjort de senaste tjugofem åren, jag har bara inte formulerat det för mig själv just så. När jag läser det blir jag alldeles matt.
Att byta bana i livet är enkelt för vissa, svårare för andra. Det är lätt att fastna i att “man vet vad man har, men inte vad man får”, men det måste gå. Oavsett ålder, det finns en hel oupptäckt värld där ute. För att dryga ut kassan lite jobbar jag extra på gymnasiet och där är de just nu upptagna med att göra programinriktningsval till nästa år. En del är ganska avslappnade kring det, det ordnar sig liksom, medan andra har de närmaste tio åren utstakade för sig, vet redan nu vad intagningspoängen till läkarlinjen låg på senast. De har stenkoll på vilka extra kurser de måste läsa för att maxa sina chanser och inte stänga några dörrar. Höga ambitioner är bra, men man måste leva också och det mesta går att lösa senare i livet, det kanske bara tar lite längre tid.