Bråvalla slag är en av de mest kända drabbningarna under den nordiska forntiden. I isländska sagor och hos den danske krönikeskrivaren Saxo Grammaticus på 1200-talet berättas om striden mellan danerna under kung Harald Hildetand och svearna under kung Sigurd Ring.
Harald Hildetand var en mäktig krigare som härskade över ett vidsträckt rike omfattande dagens Danmark, Sverige och Norge samt delar av Finland, Estland. Tyskland och England. Under sig hade han lydkonungar, däribland sin släkting Sigurd Ring som regerade i Svealand och Västergötland.
Den 150 år gamle kung Harald ville inte dö av ålderdom utan stupa ärofullt i strid. Han utmanade därför Sigurd Ring, men någon tvekamp mellan kungarna var det inte tal om – i sju år skulle det rustas till ett gigantiskt slag.
Kring Haralds rike gick budkavlar: ”Den sjunde sommaren, efter skörden, skall ni flockas på Bråvalla hed. Medför envar skarpslipat svärd och bitande sax, sköld med skinande buckla, fyra rakskaftade spjut, pilbåge och två tolfter pilar med hullingar och fjädrar. De som så kan ikläde sig stålsmidd brynja och hjälm.”
Sigurd i sin tur sände bud till svearna och västgötarna om att de efter sju år skulle bege sig till Bråvalla hed för att kämpa mot ”daner och annat löst pack”.
Ryktet om den förestående drabbningen spreds och ingen ville utebli från Bråvalla hed. ”Bragder skulle utföras, hjältedåd skulle ta plats, stordåd skulle verkställas. I evärdliga tider skulle det berättas om storvulna kämpars tapperhet och segrarnas triumf, och om de besegrades skam och nesa, eller storhet i deras värdiga nederlag”, skriver arkeologiprofessorn Stig Welinder i sin bok Den förtvivlade hästen på Bråvalla hed.
När det äntligen var dags kom hundratusentals krigare till Bråvalla. På Harald Hildetands sida slogs daner, skåningar, friser och angler liksom folk från Norge och Gårdarike (Ryssland). Sigurd Ring samlade svear, gotlänningar, västgötar, värmlänningar och dalkarlar tillsammans med norrmän, ester, kurer och ryssar. ”Huruvida östgötarna deltog i slaget är oklart. De gamla berättelserna har föga att säga om den saken”, anmärker Welinder.
Även tidens kända hjältar deltog, däribland Starkad, Ubbe från Frisland och Ale den starke samt sköldmör, bärsärkar, slagbjörnar, vidunder och ridande valkyrior. Mot slutet av slaget ingrep självaste Oden och dräpte Harald för att försäkra sig om att kungen verkligen skulle komma till Valhall.
De besegrade danerna bad att Sigurd också skulle bli deras kung och han blev härskare över ett omätligt stort rike – från Northumberland i väster till Estland i öster. Berättelserna om slaget blev många och efter hand allt mer storslagna, förvirrade och motsägelsefulla. ”Ära och död innehöll de alla”.
Länge betraktades Bråvalla slag som verklig historia – om än med sagoinslag. De flesta ansåg att det hade ägt rum någon gång på 700-talet. Reformatorn Olaus Petri skrev om slaget i sin svenska historia på 1540-talet och angav platsen till Värend i Småland. Även Västergötland och Skåne har gjort anspråk på Bråvalla.
Placeringen av Bråvallaslaget vid Norrköping verkar vara av senare datum. Upphovet är namnlikheten med Bråviken och Bråbo härad. Därtill pekades gården Ringstad i Östra Eneby socken ut som säte för kung Sigurd Ring, som alltså slogs på hemmaplan.
I början av 1900-talet gav både den självlärde Ture Hederström i Herstaberg och akademikern Arthur Nordén i Norrköping – efter studier i de isländska sagorna, fornminnen, ortnamn och lokala sägner – ut skrifter som skulle bevisa att slaget vid Bråvalla utkämpades på slätten norr om Norrköping.
Erik Gustaf Geijer var i början av 1800-talet den siste svenske historikern som skrev om slaget som en historisk händelse och hundra år senare avfärdade den nya källkritiska historieforskningen nästan alla berättelser om Nordens forntid som odugliga sagor, sägner eller myter.
Om det från början hade funnits verklighetsbakgrund var omöjligt att fastställa. ”Sagorna om Bråvallaslaget är alltså numera sagor. De tillhör litteraturhistorien”, avslutar Welinder.
Det som gjorde att namnet Bråvalla ändå levde vidare i Norrköping var att den nya flottiljen 1942 placerades där Bråvalla slag ansågs ha stått – och därför fick det historiskt och krigiskt klingande namnet Bråvalla flygflottilj. Norrköping torde därmed ha vunnit kampen om det sägenomspunna slaget.