Den 2 april 1283 kungjorde exdrottning Sofia att hon skänkte sitt laxfiske ”in norkøponge” till nunneklostret i Skänninge. Det är första gången namnet Norrköping nämns.
Det har länge funnits en marknadsplats där Gamla torget i dag ligger. Kring denna, och kvarnarna och fiskeplatserna i Strömmen, växte Norrköping fram. Där låg S:t Johannes kyrka, troligen redan på 1100-talet, och i närheten stadsförsamlingens S:t Olofs kyrka – kanske byggd under samma århundrade.
När fiske- och kvarnbyn fick stadsrättigheter är okänt, sannolikt var det under 1300-talets första hälft. År 1350 omtalas borgarna i Norrköping och 1363 utfärdade fogde, borgmästare och rådmän en köpehandling som beseglades med stadens sigill. Albrekt av Mecklenburg utfärdade sedan det äldsta bevarade privilegiebrevet 1384.
Norrköping har förmodligen knappt skilt ut sig från en samtida större bondby. Invånarna ägnade sig främst åt jordbruk, fiske och hantverk samt i viss mån handel, men staden överskuggades helt av grannen Söderköping – inte minst vad gäller utrikeshandeln. År 1530 betalade den södra köpingen mer än åtta gånger så mycket skatt som den norra.
Norrköping saknade också många av de institutioner som ofta fanns i medeltidsstäder: kungsgård, mynthus, kloster, hospital och helgeandshus.
Det kungliga intresset för Norrköping var i hög grad kopplat till Strömmen. Såväl kungamakten som det världsliga och andliga frälset ägde kvarnar och fiskerättigheter. Enligt fogderäkenskaper från Gustav Vasas tid fanns cirka 20 kvarnar i staden.
Den medeltida bebyggelsen i Norrköping är mestadels okänd. Förutom ett par gårdar och gator omtalas endast kyrkorna i bevarande källor. Huvuddelen av bebyggelsen var förmodligen kringbyggda gårdar med bostadshus, ladugård och stall. Bebyggelsen verkar ha varit gles med åkrar även centralt i staden.
Västgötegatan och Mäster Påvels gränd behöll sina gamla sträckningar när Norrköping fick en ny rätvinklig stadsplan på 1600-talet och är tillsammans med Gamla torget de enda resterna av den oreglerade medeltida staden.
Det kan ha funnits en borg här. I ett fördrag 1310 slås fast att den påbörjade borgen i Norrköping ska rivas. Vissa forskare hävdar att det avsåg Ringstaholm medan andra anser att borgen låg i Knäppingsborg. På 1920-talet iakttogs där medeltida kulturlager och lämningar av ett metertjockt murverk, och vid en utgrävning i Skolgatan 2012 påträffades en mur som daterats till 1200-tal eller 1300-tal.
En rad viktiga vägar strålade samman i Norrköping och 1380 utgick ett påbud från riksdrotsen Bo Jonsson (Grip) att sex härader gemensamt skulle stå för underhållet av bron i staden – föregångaren till Gamlebro.
År 1543 omtalas S:ta Gertruds kapell ”nordan ån”. Det tillkom troligen på 1400-talet och hade till uppgift att vårda sjuka. På höjderna ovanför Gamlebro har vid flera tillfällen hittats gravar som kan vara från kapellets kyrkogård.
Det finns inte kvar något av Norrköpings medeltid ovan jord, och länge var också de arkeologiska fynden från perioden ytterst få. Men det senaste decenniet har en rad utgrävningar i samband med förtätningen av innerstaden gett intressanta fynd.
Vid Västgötegatan påträffades 2012 ett stort antal gravar från sen vikingatid och tidig medeltid. Det kan röra sig om en så kallad gravgård, en tidigkristen gravplats utan kyrka eller kapell. I närheten grävde man även ut ett kvarnhus med tillhörande kvarnränna från början av 1300-talet.
Vid Gamla torget hittades tre år senare bl.a. spår av en smedja från 1100-talet och ett bostadshus från 1200-talet. I resterna av det nedbrunna huset gjordes ett spektakulärt fynd i form av fyra delar till en ringbrynja.
Vid torget och 200 meter norrut har påträffats fragment från tidigkristna gravmonument i röd sandsten. Dessa s.k. Eskilstunakistor brukar dateras till 1000-talet och anses indikera förekomst av tidiga kyrkor.
Namnen på många medeltida Norrköpingsbor är kända än i dag. De första borgmästarna omtalas i samband med kung Albrekts besök 1384: Gudmund smed och Martin Håkansson. Tillnamnen ger ibland kunskap om borgarnas yrken, t.ex. Algot stekare, Ebbe möllare, Johan skräddare och Truls skrivare.
Norrköping förblev genom hela medeltiden en tämligen obetydlig stad. Nya tiden som följde blev också Norrköpings tid – och drygt hundra år efter medeltidens slut hade staden vuxit till landets näst största.