Säkert många men just nu tänker jag specifikt på julvanorna. Det är dagen före julafton och granen är klädd sen nästan en hel vecka. Tidigare hade jag betraktat det som närmast en dödssynd. Granen kläs kvällen före julafton. Punkt! Kan bara minnas ett undantag och det var ett år under studietiden när jag extrajobbade på posten med att sortera julkort, för då jobbade jag hela den dagen och kvällen, så granen kläddes den tjugoandra. Det kändes inte bra. Men nuförtiden har vi en plastgran och den kan ju stå hur länge som helst, så varför inte njuta av den lite längre. Inget dramatiskt beslut, det bara smög sig på liksom. Dessutom går vi alltid till några vänner och spelar bingolotto på uppesittarkvällen - också en senare vana - så då är ju den kvällen redan upptagen.
Däremot kan det vara lite olika när man tar bort granen. Förr har det berott på när den sätter igång att barra eller när man bara är trött på den. Aldrig senare än tjugondag knut dock. Ett år åkte den ut redan på nyårsdagen efter att katten plötsligt fick för sig att något okänt hot bodde i julgranen och besinningslöst attackerade den på nyårsafton med ett fallet träd och ett kaos av barr, krossade kulor, glitter och trasig belysning som följd.
Jul blir det i alla fall alltid, oavsett hur man har det, hur förberedd eller oförberedd man är, hur stressad eller förväntansfull man än känner sig. Det är väl egentligen bara att åka med, det blir som det blir. Två gånger de senaste tio åren har vi åkt utomlands över jul, vilket också ändrat om ordningen på saker. Skulle känts otänkbart längre tillbaka. På julen är man hemma. Punkt! Men man kan väl se det som en slags mognad, att man kan vara lite mer flexibel. Det måste inte alltid vara som det alltid har varit, det kan bli bra ändå, men visst är det fint att fira jul med barn och barnbarn. Då känner jag mig rik och privilegierad, att jag fick en så fin familj. I år byter vi vinter och snö mot sol och värme över nyåret istället. Så skönt avbrott. Får väl hoppas att det går bättre än sist dock, då våra väskor inte kom med hem och fortfarande inte har dykt upp ett år senare. Mycket gick förlorat i den packningen, bland annat en hel rättningshög. Att vara tvungen att rätta om sjuttiofem elevers grammatikprov i januari var ingen höjdare faktiskt. Hoppas på bättre tur i år och rättningsarbetet lämnar jag hemma. God fortsättning på det nya året! Hoppas det blir ett lugnare och mindre konfliktfyllt år än det som passerat.