Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Det här hade vi talat om på Joan´s i onsdags

I onsdags den här veckan skulle jag haft förmånen att medverka vid Finspångs Rotaryklubbs lunchmöte, en trappa upp på Joan´s.

Här har vi dåvarande kommunalrådet Stig Andersson på en bild från 2008. En driftig person i full gång än idag. Fick fart på bygget av väg 51 och på nybygget i Grosvad. 
Men hösten 08 var kämpig politiskt.

Här har vi dåvarande kommunalrådet Stig Andersson på en bild från 2008. En driftig person i full gång än idag. Fick fart på bygget av väg 51 och på nybygget i Grosvad. Men hösten 08 var kämpig politiskt.

Foto: Brita Nordholm

Krönika2020-03-27 12:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

 Nu lever vi dock som bekant i tidevarv där möten inte bokas in utan istället bokas av. Rotary är ingen utpräglad ungdomsklubb och med den erfarenhet och klokskap som förvärvats under livsresan så beslöt styrelsen att tillsvidare pausa verksamheten. När vi väl har tagit oss igenom det här så hoppas jag på en ny inbjudan till Finspångsklubben. 

Det jag hade tänkt säga då i onsdags kommer jag med mycket stor säkerhet inte kunna säga när och om det blir dags att göra ett nytt försök som lunchtalare i Finspång. Dels därför att mitt ämne vid sådana här sammanhang nästan alltid utgörs av det vi kan kalla för ”det politiska läget.” Ämnet är dynamiskt och statt i förändring närmast oavbrutet. Ett halvår är en smärre evighet.

Det som bör sägas påverkas dels också av att det med hög sannolikhet finns ett före och efter Corona perspektiv att ta hänsyn till i politiken. 

Om jag talat på Rotary i Finspång i onsdags hade mötet hållits medan vi befann oss i den politiska prologen till Corona. Om mötet nu istället hålls en onsdag i november så talar mycket för att vi då istället har hamnat i det nya Coronavirusets Covid-19: s epilog. Förutsättningarna kan vara helt nya för det politiska läget.

Så har det inte alltid varit. Tvärtom så har det vanliga i Sverige närmast varit det motsatta. Det ”politiska läget” var i stort en ickefråga. Socialdemokraterna styrde år efter år och decennium efter decennium. Så var det i Finspång och så var det i Sverige. Det fanns liksom inte så mycket att fundera på och att spekulera om.  Detta gällde om möjligt i än högre grad i Finspång än i Sverige. Socialdemokraterna hade ett starkt majoritetsgrepp om Finspång.  Det som i riket kallades för den ”svenska modellen” där LO, S och Wallenberg delade makt och ansvar motsvarades i Finspång av IF Metall, partiet och industrin.  Men tiderna skulle komma att förändras. Och kanske förändras igen?

Utan att börja helt från början så kan vi väl starta med Peter Forsman som om jag nu fattat saken rätt blev Finspångs första heltidsanställde politiker i början på 1950-talet. Socialdemokraten Forsman var lokalredaktör i Boxholm för Folkbladet – eller Östergötlands Folkblad ÖF – som vi hette då. Peter Forsman kom till ÖF: s lokalredaktion i Finspång 1943; några år innan Tage Erlander skulle ta över som statsminister efter Per-Albin Hansson som dog på sin post. Chefen på redaktionen hette för övrigt Arne Elmgren. Arne var bror med Bengt Elmgren som satt i riksdagen för S i Norrköping och som bland annat var ordförande i Konstitutionsutskottet i många år. 

1953 utsågs Peter Forsman till ordförande i kommunalnämnden; en nämnd som kan jämföras med dagens kommunstyrelse. Forsman blev heltidsarvoderat kommunalråd 1957 och där satt han kvar till första januari 1971. Inte så långt efter det att Olof Palme ersatte Tage Erlander som statsminister så trädde Östen Petersson från Hällestad in som första ordförande i den första kommunstyrelsen i den nya storkommunen Finspång i vilken nu bland andra orter Hällestad hade inlemmats. Efter Östen kommer Karl-Axel Ekman och 1978 – då S i riket sedan 1976 har tappat regeringsmakten – tar Torild Lindvall över klubban i ännu orubbat Finspångsbo för partiet. 

1992–94 då Gun Axelsson var ordförande i Kommunstyrelsen har S tappat majoriteten för första gången. Då styrde som bekant Carl Bildt (M) landet. 

S kom tillbaka starkt i riket och i Finspång. 2006 tog den borgerliga Alliansen över i riksdagen. 2008 kom den värsta smällen för S i Finspång. Kommunalrådet Stig Andersson fick kasta in handduken sedan V mitt i mandatperioden gått över till de borgerliga. Nu styr Ulrika Jeansson (S) tillsammans med C och KD medan Stefan Löfven regerar riket med hjälp av MP, C och L. 

Före Corona var diskussionen intensiv och dynamisk och öppen om S eller SD var största parti, om hur långt V skulle kunna samarbeta med M och SD för att stoppa regeringens politik och om när Stefan Löfven skulle avgå. Efter Corona talar vi säkert mer om andra saker. 

Bryts S halvsekellånga och strukturella nedgång? Eller kommer Corona tvärtom att leda till ett sammanbrott för 1900-talets stolta samhällsbyggarparti? Blir det ett virus som knäcker SD: s framgångsmaskin? Eller skakar vi av oss Coronan efter några veckor med andra och mer vanliga trätoämnen på samhällstapeten igen?

Det var om detta jag skulle ha talat om på Joan´s i Finspång i onsdags. 

Karta: Joan´s Finspång