På dagen 43 år senare steg hon ur sin ambulans efter det sista arbetspasset. Då var den vårdande och åkande delen av arbetslivet över för henne. Men i politiken rullar hon vidare.Hon är inne på sitt 23 år som förtroendevald för Folkpartiet/Liberalerna i Finspång.
För några veckor sedan fick Britt-Marie och jag till en träff på det trevliga caféet på nedervåningen av Bankhuset mitt i Finspång. Vi har träffats en gång tidigare; i november 2017 sågs vi på Lottas Café -saligt i åminnelse - för att tala om politiken och Liberalerna inför valet 2018. Nu sågs vi igen därför att Britt-Marie Hamnevik Söderberg med sina 69 år på nacken är äldst av de kommunpolitiska kandidaterna för Liberalerna inför valet i höst. Min plan är nämligen att för Folkbladets räkning samtala med de äldsta/bland de äldsta politikerna i vart och ett av de åtta partierna i fullmäktigepolitiken i Finspång.
Liberalerna har två av de 45 platser som inryms i de folkvaldas fullmäktigeförsamling i Finspång. Gruppledaren Mikael Wallin har det ena och Britt-Marie Hamnevik Söderberg har det andra mandatet. Finspång har aldrig varit någon högborg för Folkpartiet/Liberalerna i partipolitisk mening. 1954 - då Finspång ännu var en köping - knep FP fem av de fyrtio mandat som det då fanns att tävla om. 1950- och 60-talen var den (hittills) bästa tiden för Folkpartiet. Under sin partiledare Bertil Ohlin fick partiet över 22 procent i valet 1952. Numer ligger partiets riks- och Finspångssiffror närmare varandra.
Britt-Marie ville inte säga så mycket om partiets problem att nå ut i rikspolitiken.
– Vi kan inte göra annat än att bli mer tydliga om vad vi vill och vart vi ska. När valåret blir skarpt så kommer det att avgöras, sa Britt-Marie. Hon utstrålar den livs- och valerfarnas fördelar. Har man varit med under några frostnätter så vet man att värmen plötsligt kan komma.
Britt-Marie Hamnevik Söderberg vet vartåt hon önskar att Finspång ska utvecklas.
– Det handlar om skolan men inte mindre om de äldres situation, om den ofrivilliga ensamheten som är svår för många och om att det är fel att tro att alla äldre absolut vill bo kvar hemma så länge det bara är möjligt, sa hon med en påtaglig intensitet i rösten.
Hon talade om hur fint det vore om kommunen byggde ett stort äldreboende på Lasarettsområdet i Finspång. Ett boende dit folk kunde flytta medan de fortfarande var pigga nog att såväl uppskatta måltider, upplevelser och aktiviteter ihop med andra som att kunna fatta egna beslut om de vill vara för sig själv istället.
– Tänk dig att kunna sitta där uppe i ett tryggt boende och titta ut över sjön och fundera på livet, sa Britt-Marie.
Som lite äldre och erfaren politiker har hon hunnit reflektera på sitt uppdrag många gånger.
– Jag sitter ju inte på mina uppdrag för att representera mig själv. Det är människor som har valt mig för att jag ska kunna ta tillvara deras intressen och deras uppfattningar. För att försöka vare en bra representant så lusläser jag till exempel alla medborgarförslag som folk skickar in till kommunen. Där finns mycket att se och lära om vad folk tycker är viktigt och om vad folk retar sig på, berättade Britt-Marie.
En stor fråga ute i samhället är det som kallas för "landsbygdsfrågor". Britt-Marie bor själv sedan flera år i Lotorp där det efter många år av ytterst glesa hammarslag nu byggs 24 nya lägenheter och en ny stor förskola.
– Det gäller att förstå att landsbygdsfrågor inte handlar om "en tur till med bussen" utan om alla människor som faktiskt vill bo någon annanstans än inne i städerna utan att för den sakens skull behöva avstå från all service och bekvämlighet, sa Britt-Marie.
I flera medborgarförslag möter hon uppfattningen att "ingenting händer - alla bara snackar". Hon förstår att det kan te sig så ut (och att det ibland är precis som det ter sig ut) men att allas möjlighet till insyn och påverkan gör att det tar väldigt lång tid innan det blir verkstad.
– Det gäller att tänka hela vägen och att inte bara snöa in på detaljer. Det hjälper ju till exempel föga att lägga in skrovliga stenar vid busshållplatserna för att synskadade med sina käppar ska känna var de ska stå för att gå på bussen om det sedan visar sig att bussen inte har utrop om hållplatserna. Vem stiger på en buss om man inte kan stiga av, sa Britt-Marie Hamnevik Söderberg.