På lördagen (27/2) reste Dagens Nyheter i sin huvudledare invändningar mot en undersökning som opinionsanalytikerna Per Rosencrantz och Markus Uvell presenterade på fredagens DN Debatt. Uvell och Rosencrantz har i samarbete med opinionsföretaget Demoskop ställt frågor till väljarna om deras förväntningar inför valet/valrörelsen 2022: "Vi lät ställa följande fråga: ”Vad av följande tycker du är viktigast inför nästa riksdagsval?”. Hela 73 procent valde svarsalternativet ”sakpolitiken, idéer hur Sverige ska klara de utmaningar vi står inför”, medan endast 26 procent svarade ”regeringsfrågan, vilka partier som ska samarbeta med varandra efter valet”.
DN avfärdade resultatet med två argument: "Vid en första anblick kan det tyckas logiskt. Makt och taktik låter girigt och själviskt, medan värde och saklighet känns ädelt och äkta. Vid en andra tankevända står det klart att politik i mångt och mycket handlar om makt och strategi." Vilket givetvis å ena sidan är sant och riktigt. Politik är ett ord för hantverket - att få till fungerande majoriteter för ett fungerande land. Politik ska inte blandas ihop med tyckande hit och dit i sakfrågor. Å den andra sidan så är politik som bara är politik riskabelt för demokratin, för anständigheten och för landet. Partier som regerar tillsammans bör i vart fall stå ut med varandra och inte ha helt olika uppfattningar om vad som bör göras. Dagens Nyheters andra invändning var att det i dagens "splittrade partilandskap inte finns partier som dels ligger värderingsmässigt nära varandra, dels tillsammans samlar 50 procent av rösterna." Därför kan - enligt DN - inte sakfrågor stå i centrum för regeringsbildandet utan det blir även fortsatt i huvudsak maktens taktik och strategier som kommer att spela första fiolen. Omtanken om tilliten och förtroendet och engagemanget i rikspolitiken borde få oss att tänka lite längre än så. Förtroendesiffrorna för riksdagen och för partiledarna sjunker stadigt och strukturellt. I ett land som vårt där så stora delar av ekonomin och av beslutsmakten passerar genom politiken är det inte riskfritt med en sådant utveckling. Politiken kan inte få bli vad som helst bara därför att de politiska partierna har gått i baklås. Partierna behöver skärpa sig när det gäller att "värdera sig samman" till mer hyggligt samstämda koalitioner där politik och sakfrågor hänger ihop bättre än idag.
Det finns också andra möjliga attityder. Opinionsföretaget Novus undersöker regelbundet vilka samhällsproblem/frågor som väljarna anser vara viktigast just här och nu. Den senaste undersökningen sträcker sig fram till den 3 februari i år. Innehållet är mycket intressant; om än lite illavarslande ur ett rent personligt perspektiv. Men det är en bisak i de större sammanhangen.
En del i Novus undersökning utgörs av en ranking där alla väljarnas val av allra viktigaste fråga jämförs med respektive partisympatisörers val av toppfråga. Resultatet visar att det visst finns partigrupper som ligger nära varandra i flera tunga sakfrågor (utifrån väljarnas perspektiv) och att dessa partigruppers möjligheter att kunna samla en majoritet inte kan avfärdas på förhand.
Enligt Novus har väljarna gett både Sjukvård och Invandring flest förstaplatser (16 procent) Sedan följer Lag och ordning, Miljö och Klimat och Ekonomin i samhället. Sympatisörer till partigruppen M/KD ligger i linje med alla väljare när det gäller toppfrågorna. Det som sticker ut är de få topplatserna för Miljö/Klimat och de väldigt många topplatserna för Ekonomin i samhället. Det tredje benet i denna partigrupp är SD. Sympatisörerna till SD sätter i stort bara tre frågor i topp: Invandring Lag och ordning och Sjukvård. Här finns således en hygglig sakgemenskap i frågor som kommer att kräva mycket politik under kommande år. I den senaste opinionsundersökningen jag sett (Kantar Sifo/Ekot 27/2) når dessa tre partier ungefär 46 procent. I den andra partigruppen - S/MP, L/C och V - finns motsvarande samstämmigheter i det höga intresset för Sjukvård och för Miljö och Klimat. Det som förenar partigruppens sympatisörer är dessutom det mycket låga intresset för Invandring och Lag och ordning. Skillnaden till gruppen "Alla väljare" är mycket stor i dessa frågor. Hos Kantar Sifo/Ekot når också denna partigrupp ungefär 46 procent. (Då räknar jag bort L och MP som hamnar under riksdagsspärren.)
Partierna får väl helt enkelt ta skeden i vacker hand och ta ansvar för demokratin och för förtroendet och tilliten i politiken. Vilket betyder att lyfta upp sakfrågorna som förenar i respektive partigrupp och sedan låta väljarna avgöra var tyngdpunkten ska ligga. Det kanske inte går att bilda en vettig och relevant regering i alla fall. Men det har i vart fall gjorts ett seriöst försök att komma ut ur DÖ: s och Januariavtalens dimmor.