De samlas i grupper, skrattar och pratar. Jag hör någon fråga om vilken sal de ska vara i första lektionen. Lärare som kommer stannar och pratar en stund med elever och det känns trevligt. Just denna dag är jag på Djäkneparksskolan för att föreläsa i klasser om barnkonventionen.
Jag går runt i alla 7:or och eleverna är intresserade och fina. En del kommer fram, tar i hand och tackar efter föreläsningarna. Mellan besöken i klasserna blir det lite väntetid som ger mig chans att känna av klimatet. När någon elev sitter ensam kommer pedagoger ofta fram och pratar en stund. Som jag sitter där önskar jag att allmänheten även kunde få denna bild av den svenska skolan. För det finns så attans mycket som är fint och fantastiskt bra. För ett tag sedan var jag på storsamling på Matteusskolan och även där pratade jag om barnkonventionen. Eleverna var yngre men oj vilket intresse de visade och så trevligt det kändes.
Under mina besök träffar jag så många fantastiska pedagoger som gör det där lilla extra för att skapa goda möten. Nu kanske någon undrar om det har med lärande att göra och då vill jag svara ett tvärsäkert, ja. Att bli sedd för sitt goda möjliggör lärande och goda relationer klan vara avgörande när tonårstiden är tuff.
Samtidigt som med detta påstår att den svenska skolan verkligen uträttar stort arbete måste jag även säga att en del barn och elever behöver något än mer. Barn som i andra länder knuffas undan ska i Sverige få en likvärdig utbildning, varje barn har samma rättigheter. Detta är en stor utmaning och ibland krävs samverkan för att ge rätt stöd och förutsättningar. Ibland anser vi oss inte ha råd att ge det stöd som krävs. Nu är barnkonventionen lag och vi måste ha råd. Det är alla vuxnas skyldighet att tala klarspråk. Om detta fattas pengar för att ge barn en anständig uppväxt ska det lyftas och ställas mot andra kostnader.
Jag har ofta tänkt att somligt räknas med utan att man innan vet kostnaden. En trasig väg kommer att lagas, en oväntad mängd snö måste helt enkelt bort, resultatet av en storm måste hanteras m.m. Vänligen betrakta barns särskilda behov på samma sätt. En dålig uppväxt och missad utbildning kommer ändå att kosta i framtiden.
För somliga barn är lösningarna svåra att finna och allt handlar inte om pengar såklart. Men samtidigt, hur svårt ska det vara att förstå att våra misslyckanden med barns uppväxt och utbildning blir kvar. Som om resultatet av en storm inte skulle hanteras. Träd skulle ligga kvar över vägarna, ledningar skulle vara avklippta och folk skulle sakna ström. Det skulle vara stora hål i vägar och skyltar skulle hänvisa till allehanda omvägar.
Ja allt är fråga om prioriteringar men för att prioritera rätt behöver man se hur saker ser ut och i detta fall hur det blir för barnen. Man behöver kanske prata med barnen, se tårar av misslyckanden falla. Man kanske behöver sitta en stund med oroliga föräldrar som får lämna sina jobb för möten och för att akuthämta barn. Föräldrar som på jobbet inte fullt ut kan släppa sin oro.
När vi oroar oss för våra barn slits vi sönder, vilan blir aldrig och lyckan blir aldrig riktigt fullt ut. Inte vet jag vad detta kostar oss och inte får jag att omsätta detta i kronor. Men jag ser den där smärtan varje dag.
Kanske är det alla dessa fantastiska pedagoger som sitter på lösningen. Dom som är nära och ser. Men vi frågar dom inte för svaren kanske innebär ökade kostnader likt en oväntad storm.
En elev kommer fram till mig där in cafeterian på Djäkneparksskolan. ”Känner du igen mig” säger han. Det gör jag ju inte först. Gubben är gammal. Men så när han säger sitt namn vet jag. ”Det går bra nu”, säger han och han tycks veta att det betyder nått för mig. Så får jag en kram där mitt bland alla elever. Så stort och fint.