Som tur är börjar vi lärare arbeta några veckor innan eleverna kommer. Det behövs för att återinträda i sin yrkesroll och långsamt lämna den där lata semesterfiraren som verkar ha spridit sig i hela kroppen. Arbetsplatsen är städad och det är svårt att dra sig till minnes den utmattade sinnesstämning som rådde i juni, även om man är obetydligt piggare nu, men bit för bit återvänder energin. Dagarna fylls av olika planeringsmöten, i ämnesgrupper och arbetslag, och det nya läsåret börjar ta form och få liv. Det är fortfarande tyst och lugnt och huset är liksom vårt och det är svårt att föreställa sig att sexhundra ungdomar snart ska dundra in där. Några dagar innan skolan börjar möter jag en elev på stan, som glatt skiner upp, vinkar och ropar hej, och då känns det som om jag ändå längtar efter dem. Och så plötsligt är de där och väggarna kanske böjer sig lite åt sidan, buktar ut en aning, hela byggnaden sväller lite, och alla får plats. Jag möter mina nya ettor, de är pirriga och förväntansfulla, tittar blygt på sina blivande klasskamrater. Några känner varandra medan andra kommer helt själva från sina tidigare skolor. Nu har man chans att bli någon ny, som en elev uttrycker det. Vi övar namn och några kanske fastnar.
Jag minns egna skolstarter, för länge sedan. Första klass, båda framtänderna tappade och skotskrutig kjol med tillhörande jacka. Gammal stenbyggnad med många trappor, skrämmande stora mellanstadiebarn på andra sidan gården och läskiga toaletter i källaren. Snäll fröken och Hej matematik. Högstadiet, stuprörsjeans och murarskjortor, palestinasjalar och näbbkängor, läraren talar om att man får gå utanför skolområdet på rasten. Wow! Det var stort.
Tid för omstart även för mig. I år ska jag hålla bättre ordning på skrivbordet, inte leta efter viktiga papper, som fanns där alldeles nyss, i sista minuten. Kanske försöka ta tag i det där skrivandet igen, som är så kul, men som oftast hamnar långt ner på prioriteringslistan ändå. Fick lite ny inspiration i helgen efter att ha varit och lyssnat på en föreläsning av en författare, med efterföljande skrivövningar. Som vanligt slås jag av hur en och samma instruktion kan ge så många olika resultat. Vi lyssnar på varandra, skrattar och blir berörda. Även om högsommarvädret har hängt kvar, börjar det kännas som om hösten lurar runt hörnet och just skolstarten är en signal om det. Jag är redo.