Ja du, förr kunde man ju hålla i ett LP-konvolut när man lyssnade. Visst vet jag att det fortfarande är möjligt. En del skivor som bara gavs ut på cd kommer nu dessutom på LP men utvecklingen gav oss Spotify. Där har jag mycket av min musik, eller har jag det och min är den oftast inte, jag lånar den och betalar för att låna den. Skärmtiden får jag liksom på köpet. Jag hittar ingen rekommenderad skärmtid för just min åldersgrupp. Upp till 18 års ålder rekommenderas högst 2-3 timmar och det tycks mig som att tiden ökar med ålder så om jag bara ser till att ha tid över för motion torde jag kunna nyttja många timmars skärmtid eller borde jag avskärma mig?
Det fanns inga restriktioner gällande skärmtid när jag var barn. Om jag ville kunde jag sitta och titta på tv-testbilden hur länge som helst. Utifrån just min målgrupp, ja målgruppen barn, fanns inte så många program att se på kvällarna. Humle och Dumle, typ. Nog fanns det på den tiden en del, efter arbetsdagen trötta, pappor som blev sittande framför Tv:n hela kvällarna. Detta då utifrån en mer eller mindre vald arbetsfördelning i hemmet. Just min far, som inte hade någon annan än mig att arbetsfördela med, hade inte tid att bli sittande. Det skulle handlas, städas och tvättas och nattandet av barnet d.v.s. mig fick han ta hand om. Det fanns alltså inte tillgång till för mycket skärmtid. Den skärmtid som fanns kunde för min del inte tävla med möjligheten att vara ute och leka eller spela fotboll.
När vi (gemensamt?) format utvecklingen har det väl mest handlat om ”så mycket som möjligt” och ”så tillgängligt som möjligt” och nog har utvecklingen till del drivits på av möjligheter till ekonomisk vinning. Vi har skapat ett samhälle som man nu upprör sig över att barnen tar del av. Negativa effekter beskrivs i svepande ordalag och det slås fast hur mycket skärmtid som är lämplig för olika åldrar. När jag var barn handlade förmaningarna om 6–8 skivor bröd men jag tror nog att man mycket väl kunde få trycka i sig uppåt 12 skivor bröd.
Jag råkar höra en man från Folkhälsomyndigheten på radio som lyckas koppla ihop skärmtidsfrågan med att barn inte cyklar till skolan nu för tiden. Just när jag hör honom säga det ser jag rader av barn som cyklar till skolan. Däremot, tänker jag, finns det ju vägar som inte är anpassade till barns cykling, farliga rent av. Barnen har inte planerat vägarna eller ens beaktats vid somliga byggen. Jag blir lite irriterad känner jag, borde inte utvecklingen styras bättre och klokare? Gärna med barnen i fokus. Nu vill man ha gemensamma regler för alla barn, ganska korkat. Jag minns att frågan om gemensamma läggtider ofta kom upp på föräldramöten när jag var liten och sedan dess fortsatt dyka upp. Pappa tyckte att det kunde vara olika om jag bara visade att jag kunde ta mig upp dagen efter. Det fungerade utmärkt och jag vet att far skulle instämt i detta påstående om han kunnat ”läsa över axeln”.
Det tycks mig som vanligt vara fritt fram för månglarna att marknadsföra ditt och datt, göra reklam under de tv-program aktuell målgrupp ser, på busskurer, på fotbollsspelare och var helst det är möjligt. Sedan är det barnen som ska ifrågasättas när reklamen fugerat. Marknadskrafterna ville man släppa fria och nog är dom fria att göra som dom vill, mumsa i sig och växa sig feta. Visst borde vi ibland vara klokare och inte låta oss luras men vi är ju bara människor dom flesta av oss.
Politiker som sparat in på fritidsgårdars aktiviteter eller inte tillräckligt stöttat föreningar i våra bostadsområden tar till brösttoner gällande skärmtid. Gamla människor däremot som ofta gärna sluppit en del skärmtid måste minsann lära sig att sköta allt från en skräm. Så lyckas då politiken förvirra begreppen. Forskning visar, påstår man, att för mycket skärmtid påverkar hälsan. Det underförstådda är att om vi inte rör på oss mår vi sämre. Det är alltså inte skärmen utan bristen på rörelse. Många rör på sig såväl barn som vuxna och inte bara för att det är nyttigt utan för att det är roligt! Människor, inkluderat barn såklart, som lever tuffa liv under svåra omständigheter mår troligen sämre. Jag hör om att antalet vräkningar av barnfamiljer ökar, sånt påverkar hälsan och självkänslan för lång tid. Så kära folkhälsomyndighet förbjud vräkningar av barnfamiljer, förbjud stängningar av fritidsgårdar och inrätta ett riktmärke för hur många som ska finnas, ge stöd till föreningar i områden där föräldrar inte kan eller förmår allt det som annars förväntas av idrottande barns föräldrar! Även om många bevisligen kan är det oklokt att avskärma sig från mer komplexa samband!