Vi hade stämt träff vid grinden utanför Lantbruksmuseet i Ljusfallshammar. Det var redigt mörkt fast klockan bara var fem på eftermiddagen. Jag fick lysa med mobilen när Stig skulle låsa upp hänglåset. 

– Vi har blivit tvungna att låsa grinden här. Annars körs det rally inne på gården, sa Stig Andersson som är ordförande i föreningen som har hand om museet. 

Vi körde in på området och gick in i den nyaste delen av museet där det finns en stor samlingslokal med kök och serveringsmöjligheter. Stig gick direkt fram till det han ville visa mig den här dagen: En tjusig symaskin från Husqvarna av modellen "Freja". En riktig storsäljare enligt tillverkaren. Maskinen såldes i över 200 000 exemplar mellan åren 1883 och 1925. Enligt den dåtida annonseringen var Freja kapabel att sy "perfekta raksömmar" som ingen annan modell tidigare hade klarat av. 

Christer Eklund som är sekreterare i styrelsen vid Lantbruksmuseet berättar på museets hemsida om symaskinens historia. Ni vet det där som Antikrundans experter kallar för "proveniens"; berättelsen om ett föremåls bakgrund, ursprung, ägare och om möjligt dess inblandning i olika spännande och dramatiska händelser. Christer Eklund skriver:

"Omkring år 1910, alltså för ca 110 år sedan, köpte Per August Wahlberg i Grytgöl en vacker trampsymaskin av modellen "Freja" till sin fru Wendela. Symaskinen hade han beställt per postorder. Närmaste utlämningsställe för ett så tungt föremål var Ljusfallshammars järnvägsstation dit den levererades med tåg. August, som inte hade tillgång till något transportmedel, hämtade den tunga symaskinen i Ljusfallshammar och bar den hela vägen till hemmet i fastigheten ”Skansen” som ligger i Grytgöl. En sträcka på ungefär 6 kilometer."

Idag talar vi ju mycket om E-handel, om digital shopping och om paket som skickas hit och dit och fram och tillbaka mellan kunder och säljare. Inget är som bekant nytt under solen. Visst var det tyngre och mer släp- och slitsamt förr men postorder var stort långt före datorernas och mobilernas inträde i de svenska hemmen. Åter till Christer Eklunds berättelse från museets hemsida:
"August arbetade som grovarbetare, borrare och tråddragare vid Grytgöls Bruk. Efter Wendelas död övertogs symaskinen av dottern Emma som var född 1913.  Symaskinen gick sedermera vidare till Emmas systerdotter Christina och därefter
skänktes den vackra och välskötta Freja till Lantbruksmuseet i Ljusfallshammar."

Stig och jag satt på Coronasäkra avstånd vid ett av borden på serveringen och språkade med varandra om livet och tingen. Han hade med sig kaffe i en termos och hembakt bröd (Tack Solveig!) förpackade i varsin plastburk till oss båda. Stig Andersson har hunnit med mycket i sitt fortfarande aktiva liv. Från åren då han var kommunalråd i Finspång kallas han fortfarande ibland för Stig "51: an" Andersson. Han var nämligen mycket pådrivande då väg 51 mellan Finspång och Norrköping rustades upp rejält. Därför passar det bra att runda av den här berättelsen med några avslutande rader från Christer Eklund där en annan del av väg 51 är med i leken:

"Symaskinen hämtades med bil i Finspång och transporterades till museet. På den gamla järnvägensbanken förbi Ljusfallshammar är numera riksväg 51 framdragen. Man kan således, med en liten tår i ögonvrån, konstatera att symaskinen som August Wahlberg för 110 år sedan hämtade på Ljusfallshammars järnvägsstation än en gång transporterades längs samma banvall."