Solen flödar obarmhärtigt in genom smutsstrimmiga fönster och avslöjar allt som legat i halvmörker hela vintern. Avslöjar allt damm och spindelväv, alla konstiga bok- och tidningshögar och annat bråte som vilat i frid. Hemmet, som städats lite planlöst sedan ljuset försvann någon gång i oktober, visar glatt upp alla sina skavanker. Var i herrans namn kommer allt ifrån? Inser att det är dags att ta tag i eländet. Den där brytningstiden när man anar att våren är på väg och ljuset blir starkare tillhör den jobbigaste på hela året. Allt är gråbrunt och vinterblekt, både naturen, jag och mitt hem. Mars måste tveklöst vara den fulaste månaden.
Problemet med städning är att jag faktiskt inte vet riktigt hur man gör. Klart jag vet hur man plockar undan och dammsuger och allt det där, men på riktigt liksom, på djupet, så som de gjorde förr. När alla möbler släpades ut och allt piskades, tvättades och skrubbades. För många år sen, på en annan arbetsplats, var flera av mina arbetskamrater betydligt äldre än jag och speciellt en kvinna pratade nöjt om hur hon tagit fram och vädrat alla sina vår- och sommarkläder och liksom bytt ut sin garderob. Jag fattade ingenting. Vadå tagit fram och bytt ut? Min egen garderob innehåller allt på samma gång, i en enda röra och används året om.
Jag tror att mycket av viktig städkunskap gått förlorad under åren och mina barn har jag nog inte lärt annat än att man faktiskt måste damma och dammsuga emellanåt och att det inte är tillrådligt att låta gammal disk stå för länge eftersom det utvecklas en del konstigheter då. Och svårt att få rent är det också. Mitt städande handlar mest om yta. Jag har alltid varit lite pedant och vill att det ska se snyggt ut, ett intresse som dock sällan delats av övriga familjemedlemmar. Men jag känner mig nöjd med att ha samlat allt i prydliga högar istället för att det ligger kringstrött, vad det sen är i högarna har jag oftast ingen aning om.
Nuförtiden är vi bara två i hushållet, så det blir inte riktigt lika stökigt längre, dessutom kan saker få ligga framme utan risk för att några barn ska röra om bland dem, men det gör ju också att högarna växer sig ännu större. Efter senaste bokrean är både köksbord och vardagsrumsbord fulla med nya titlar. Kanske kommer någon att bära upp dem till de likaledes överfulla bokhyllorna någon dag. Vi får se vem som tröttnar först. Det är 110 dagar till midsommar, innan dess ska det nog vara gjort.