Det fanns en tid då jag, som barn, kunde ägna stunden för insomnande till att tänka ut bilder, scenarion som filter mot omvärlden. Om jag vore död, kunde jag skissa, då skulle dom få stå där och sakna mig.
Dom skulle ångra det dom gjort mot mig och kanske t.o.m. gråta. Även om denna kvällsfantasi kom utifrån en känsla av att inte byta något för någon trodde jag tydligen ändå att det innerst inne fanns något annat. Något som skulle komma fram om jag dog. Just denna fantasi brukade sluta med att jag insåg det glädjelösa i detta.
Att betyda något för andra är en viktig sak. Dels ha en funktion i något sammanhang, alltså behövas. Vi behöver behövas! Vi önskar dessutom känna någon sorts värde även om vi inte förmår ha en funktion. Människovärde. Tvivel på sitt värde och att sakna delaktighet i något sorts sammanhang kan få människor att tappa fästet. Kan få barn att tappa fästet.
Att få vandra genom livet och känna sig värdefull är väl något man vill unna varje barn man möter.
Det finns utbildningar som syftar att ge deltagarna en känsla av värde. Föreläsare reser runt och försöker öppna mötesdeltagarnas ögon för deras eget värde. Det finns de som går på psykoterapi för att återvinna eller för första gången få en känsla av sitt värde. Självklart har tidiga år stor betydelse gällande grundläggande upplevelse av värde och föräldrar är viktiga. Föräldrar förmår inte alltid och riskerar ibland att överföra sina egna dåliga upplevelser till barnen. Det sista man ville och ändå blir det ganska ofta just så. Därav kommer att skola och förskola har stor betydelse för såväl upplevelse av värde som förståelse och perspektiv. Detta vet vi men ändå är det som att detta uppdrag hela tiden får tillbaka för någon sorts faktakunskapsöverföring som vi inte ens riktigt vet den framtida betydelsen av. Att lära sig navigera i livet och få tillfälle att lära sig om hur saker samspelar får ofta stå tillbaka. Barnen får lära sig om universum men mycket lite om hur människor fungerar. Den som inte vet något om hur andra fungerar kommer att tro sig ensam om sina tankar, tvivel och sin oro.
Igår firades barnkonventionen i Värmekyrkan. Barnkonventionen ska bli lag och barns rättigheter ska flyttas fram. Detta kommer inte att lösa allt men vi är många som kommer att lyfta fram dessa rättigheter. Vår barnsyn förändras och många är dom som gått före. Under firandet igår sjöngs sånger av Astrid Lindgren som på sitt sätt lyfte barns perspektiv. Ellen Key som år 1900 skrev boken ”barnets århundrade” trodde nog på en snabbare förändring men skulle samtidigt troligen häpna över hur långt vi nu kommit. En sak ger mig lugn, utvecklingen kommer inte att gå bakåt. Vi kommer inte att kunna undvika att veta det vi vet även om det ibland kan tyckas dystert när människovärde bortses från i den politiska debatten. Ett gott samhälle behöver byggas med respekt för individerna. Alla individer. Alla.
Många är de barn som inte får komma till sin rätt i skolan. Mallen är för trång och passar inte alla. Detta vet de flesta pedagoger. Så då kan man väl bredda vägen, bereda vägen så den blir möjlig att gå för alla. Att sedan mäta duglighet eller möjlig framtida nytta med betyg blir ju bara fånigt. Jag menar, vem vet?
Jag möter många fina barn med värdelösa betyg. Barn med stora förmågor som dom riskerar att inte se själva i sin känsla av att vara dåliga. Det är ju så lätt att säga att betygen inte är de viktigaste men det är inte barnens förståelse av saken. Många uppfattar betygen som ett mått på deras människovärde. Varför inte helt enkelt låta var och en studera till det de vill? Att vilja är en kraft i sig.
När man, som jag, närmar sig pensionsåldern kommer man såklart att fundera på om det kommer att påverka känslan av värde när man en dag lämnar sitt jobb. I mitt fall möter den känslan en gammal fråga jag levt med. Att genom sitt arbete ha fått vara till viss nytta för andra har för mig varit helt avgörande. Har jag någon gång på vägen kunnat ge något barn en känsla av värde är jag tacksam. Jag har som du förstår slutat fantisera om att vara död.
För alla hjältar som dagligen ger barn en känsla av värde. Krama varandra!