Sverige ska ju vara och älskar ju att se sig själv, som en säker hamn för människor som flyr. Vi ser oss som toleranta, öppna, välkomnande.
Resan hit är lång och mödosam.
Sedan lång tid är det kristna som är den religiösa grupp som är mest förföljd i världen. Detta är heller ingenting nytt. Under lång tid har kristna mördats och fördrivits.
1997 reste den prisbelönte historiken William Dalrymple runt i Mellanöstern och blev bedrövad av det han upplevde. Kyrkor hade skövlats, vandaliserats, bränts ner eller gjorts om till moskéer. Hans konklusion var att den kristna civilisationen hotades att helt falla i ruiner om ingenting gjordes.
Det är snart tjugo år sedan. Allting har bara blivit värre sedan dess.
Det är ett islamistiskt korståg som drar fram i mellanöstern. När jag skrev om detta för två, tre år sedan blev jag censurerad och fick ofta löpa gatlopp både på internet och offentligt. Jag blev beskylld för allt möjligt. Jag förlorade flera jobb och blev utmålad som en mörkerman. Ingen såg at jag ville värna människor och fördöma det hat och de hot som utsatta människor blev utsatta för.
Jag var naiv och godtrogen och trodde att sanningen stod högt i kurs i svensk offentlighet. Det jag skrev var sant. Men den ängsliga, naiva, mediala och politiska makten fick panik och jagade budbäraren. Några år senare blev budbärarna fler och svårare att avfärda. Nu är det även en offentlig sanning. Men priset är fortfarande mitt att betala.
Att värna de allra mest utsatta och våga skriva sanningen om detta har kostat mig både yrke och anseende. Men jag vägrar hålla käften om det som sker.
Den senaste tiden har det kommit allt fler larmrapporter från svenska asylboenden om att kristna utsätts för hot och misshandel. Från flera håll höjs nu röster om att religiösa motsättningar blir allt vanligare. Låt oss vara sanna och konkreta. Det är kristna som hotas och misshandlas och det är muslimer som hotar och misshandlar. Vilket nederlag är det inte för svensk asylpolitik när människor som flyr så långt undan krig och förtryck hamnar i samma hus som sina förövare? Och Migrationsverket säger själv att de inte har någon policy för detta. De stor handfallna. De vet inte vad de ska göra.
Det är en rad frågor som borde ställas. Vilka är det som flyr egentligen? Hur är det möjligt att människor som säger sig fly från krig och terrorism kan utsätta andra som också flytt för hot och misshandel? Varför måste då gå så lång att det blir, som KD-politikern Desiree Pethrus uttrycker det, “ett oacceptabelt mönster” där kristna utsätts för exakt samma sak som de just flytt ifrån?
Bör vi ha olika boenden? Ett för kristna och ett annat för muslimer? Eller bör Sverige kanske bättre sätta sig in i den politiska och religiösa konflikt som ligger till grund för att människor flyr. Jag vet att terrorn i Mellanöstern drabbar även muslimer och givetvis finns det skäl för dessa att fly. Men vilket svek utsätter vi inte de kristna för (även om jag avskyr det uttrycket, det är VI kristna, inte DE kristna) när vi låter de fly hela vägen till Sverige för att här ibland sätta dem i samma hus som de som förföljde dem? Man kan ju bara föreställa sig den skräck de måste känna när de tror sig vara i säkerhet men också här utsätts för hot och ibland även för misshandel?
Ändå är det så enkelt. Upplys alla som kommer till Sverige att de är här just för att Sverige är ett land där även kristna ska få känna sig säkra. Upplys de så fort de kommer hit om att här lever människor av olika slag i nära samband med varandra. Här råder total religionsfrihet och här får man inte stanna om man kommer i närheten av att hota eller trakassera en människa för hennes tro.
Sverige är i grunden ett kristet land. Det är ett i grunden kristet land de flytt till. Om det finns människor som kommer hit och förtrycker sina flyende bröder och systrar för att de är kristna ska man ha förbrukat sina chanser att få stanna här. De kristna flyr för sina liv. Då ska de vara helt förskonade från miltant muslimskt förtryckt när de kommer hit.