Mitt emot stora kyrkan i Falkenberg låg i min barndom på 40- och 50-talen ett vitt badhus med små fönster, jag antar för att förhindra insyn. Eftersom vår lägenhet saknade badrum och endast hade en kallvattenkran gick min mor och jag regelbundet till ovan nämnda inrättning för att tvaga oss. Många gjorde detsamma.
Där inne rådde strikt könsindelning, bara kvinnor och barn; det fanns en rund bassäng, ett antal små tvättrum däromkring och några bastanta baderskor i vitt som såg till att damerna tvättades på rätt sätt. De fick själva tvätta sina barn. Oj, så det skrubbades med borstar och tvålar, bak och fram, under och över. Mamma blev flammigt röd i skinnet. Hon suckade när vi gick ut i vinterkylan: ”Nu känner jag mig som nyfödd!”
Egnahemsprojektet gav oss 1953 badrum med badkar och då behövde vi inte gå till badhuset mer. Men borstarna fanns i hela min mors liv vid badkaret och nyttjades flitigt.
Jag tänkte på de här badceremonierna när jag härom året hamnade i Rabat, Marockos huvudstad. Jag hade ju hört talas om deras badhus, hamamet. Till ett äkta sådant ville jag för att återuppleva barndomsbaden. Jag ville bli renskrubbad i ett hamam. Inget hotellspa för mig. Med lite detektivarbete hittade jag precis ett sådant ställe.
Saloondörrarna svängde igen bakom mig och ett antal äldre kvinnor i hucklen stirrade på mig. De satt på en liten tribun bakom disken. Jag försökte förklara med kroppsspråk att jag ville tvättas. En kraftig dam iförd endast ett par rejäla svarta underbyxor tog hand om mig. Hon visade att jag skulle klä av mig naken. Jag gav henne ”tvättlappen” och tvålen från hotellet, men hon fnös. Hon tog mig i handen och drog mig först igenom ett ganska kallt vitt kakelklätt tvättrum, igenom ytterligare ett sådant utrymme, men nu aningen ångande. Så drogs jag in i det allra heligaste; ett tvättrum där den heta ångan slog mig i ansiktet. Några kvinnor och barn satt på golvet i grupper och tvättade varandra och det påminde mig direkt om badhuset i Falkenberg. Det var tyst för nu skulle kroppen ha sitt. En intim kvinnostämning härskade.
Baderskan fyllde på spänner med varmt vatten och sköt dem som leksaksbilar över golvet, bad mig sätta mig ner och så började hon proceduren. Den innebar att tvätta mig med en tagelhandske (från hamamet) och tvål. Hon vände och vred på mig som en köttbit. Jag gled viljelös omkring på det hala golvet. Helt underbart! Hon slutade med en ordentlig hårtvätt och så ytterligare en avspolning med slangen. Hon suckade och skakade på huvudet flera gånger och jag tyckte mig förstå att hon aldrig tvättat någon som varit så smutsig.
Jag försökte säga att jag tyckte om det, men hon manade mig med en barsk blick till tystnad. Så jag gav mig hän. Detta, mina vänner, var en lortig svensk kvinna som skulle få se vad som menades med att bli ren. När hon var färdig visste jag inte mer vad som var upp och ner i världen, men när jag hade rest på mig så vet jag att jag tänkte: Är det redan slut? Så synd.
Jag tumlade ut till de små gummorna på tribunen och mina kläder. Jag tror jag vet vad mamma menade när hon kom ut från badhuset; jag var nyfödd.
Några hundra meter längre bort på gatan satt min man på ett kafé och drack te och läste tidningen. Han var mycket nyfiken. Så mina damer, besök om ni får chansen ett äkta hamam. De finns överallt i världen.