Ă r 1563 bröt nordiska sjuĂ„rskriget ut mellan Sverige pĂ„ ena sidan och Danmark, Polen och LĂŒbeck pĂ„ den andra. Danskarna ville hindra Sverige frĂ„n att bli den nya dominerande makten vid Ăstersjön. Kriget blev oerhört förödande för bĂ„de Sverige och Danmark. Tusentals gĂ„rdar pĂ„ bĂ„da sidor av riksgrĂ€nsen förstördes.
Fyra Ă„r in i kriget inledde den danske befĂ€lhavaren Daniel Rantzau ett fĂ€lttĂ„g till SmĂ„land och Ăstergötland. Han lĂ€mnade Halmstad i oktober 1567 med 4 000 danska och skotska fotsoldater, 1 800 danska och tyska ryttare, 12 kanoner och en tross bestĂ„ende av 900 vagnar.
Daniel Rantzaus detaljerade krigsdagbok frĂ„n vinterfĂ€lttĂ„get 1567â1568 finns bevarad och Ă€r en av de viktigaste skriftliga kĂ€llorna till nordiska sjuĂ„rskriget.
PĂ„ sin vĂ€g norrut plundrade den danska armĂ©n en stor mĂ€ngd byar och gĂ„rdar liksom Jönköping, Vadstena och Linköping. De svenska styrkorna bjöd ganska svagt motstĂ„nd och valde den brĂ€nda jordens taktik â proviantmagasin tömdes och bebyggelse brĂ€ndes för att försvĂ„ra angriparnas försörjning.
I början av december hade den danska armén sin bas i Linköping medan den svenska armén i huvudsak höll sig norr om Motala ström. FrÄn ett lÀger strax söder om Norrköping bedrev mindre svenska styrkor gerillakrigföring, men nÀr Rantzau den 3 december anföll lÀgret hade svenskarna lÀmnat det och begett sig till Norrköping. Danskarna följde efter dem.
âNorrköping Ă€r en fin köpstad, belĂ€gen inte lĂ„ngt frĂ„n Ăstersjön. Mitt igenom staden flyter en vacker Ă„, som delar stadenâ, konstaterade fĂ€ltöversten i sin dagbok.
Norrköpingsborna hade lÄngt i förvÀg anat vad som skulle komma och försökt rÀdda vad de kunnat av sina Àgodelar. MÄnga sÄg att Strömmen som den tryggaste förvaringsplatsen, men det var inte alltid enkelt att bÀrga vÀrdesakerna efterÄt. SÄ sent som 1604, dÄ Strömmen var sÄ gott som torrlagd under nÄgra dagar, pÄtrÀffades Ätskilliga föremÄl som gömts undan 37 Är tidigare.
Som en sista drastisk ÄtgÀrd tÀnde svenskarna eld pÄ staden söder om Strömmen i vÀntan pÄ fienden. Dansken skulle inte ha nÄgot att hÀmta i Norrköping!
PÄ höjden norr om Gamlebro hade de svenska trupperna uppfört ett blockhus som försvarades med grovt artilleri och muskötskyttar. Styrkorna grupperades troligen pÄ en stor jordkulle, som i stadsbeskrivningar frÄn 1600- och 1700-talet kallades Borgarehögen. Bron över Strömmen raserades delvis för att hindra fienden frÄn att ta sig över.
Den danske befĂ€lhavaren ville inte riskera ett anfall utan stĂ€llde upp sina trupper i slagordning och âerbjöd fienden ett öppet slagâ. Svenskarna lĂ€t sig dock inte luras att lĂ€mna sina fördelaktiga försvarspositioner. De bĂ„da sidorna besköt varandra med artilleri och âskĂ€rmytslade nĂ€stan hela dagenâ.
Danskarna slog lĂ€ger utanför Norrköping och genomsökte staden efter byte. De tydligen obrĂ€nda köpmansbodarna pĂ„ södra strömsidan âvar fulla med handelsvaror och proviant, nĂ€mligen smör, humle, salt, torkad fisk och jĂ€rnvarorâ. Soldaterna tog det de kunde fĂ„ med sig och brĂ€nde resten.
Daniel Rantzau beslutade att han âinte var betjĂ€nt av att inta ett enkelt blockhus och nĂ„gra fĂ„ hus, sĂ„ han ville inte spilla tid och kraft i onödan utan bestĂ€mde sig för att tĂ„ga mot Söderköping följande dagâ. LĂ€ngre norrut Ă€n brofĂ€stet vid Gamlebro nĂ„dde inte Rantzaus rĂ€d.
Det finns inga uppgifter om skadorna pÄ byggnader i staden. Den lÄga trÀhusbebyggelsen var naturligtvis ett enkelt byte för lÄgorna, stadens Àldsta kÀnda rÄdhus ödelades liksom rimligtvis de bÄda kyrkorna. Staden stacks ju faktiskt i brand av bÄda de krigförande parterna. Bevarade rÀkenskaper visar att Ätskilliga ton torrfisk, spannmÄl, malt och smör förstördes i kronans magasin.
Man bör âkanske ej överskatta stadens olyckaâ, skrev historikern Sven Ljung i första bandet av Norrköpings historia. NĂ€r han studerade skattelĂ€ngder kunde han inte se nĂ„gon egentlig minskning av borgarnas antal eller förmögenhet. âTydligen har de kunnat sĂ€tta bĂ„de sig och sina lösören i sĂ€kerhet nordan Ă„n.â Endast husen och de mer skrymmande varorna gick förlorade.
Johan III, som tagit över styret av landet, ville att Norrköping skulle Äteruppbyggas pÄ norra sidan av Strömmen som en modern stad med breda, raka gator. Men trots en skarp tillsÀgelse frÄn kungens fogde nonchalerades förskrifterna av borgarna som ville ÄteranvÀnda grundmurar och kÀllare pÄ sina avbrÀnda tomter.