Satt på tåget hem från Stockholm, drack en flaska vatten och fick en veritabel attack som varade ungefär en timme innan den klingade av. Tårarna rann och jag ville bara skrika rakt ut. Som tur var fick jag tid hos tandläkaren redan morgonen därpå. Jag hade fortfarande ont så klart och ganska snabbt konstaterades en inflammation i en kindtand, sämsta tänkbara läge. Det som slog mig som besynnerligt är att tandläkaren hela tiden ber om ursäkt för allt hon gör. “Förlåt, förlåt, nu kommer det att göra lite ont här Cecilia. Nu måste jag trycka lite här och bända lite där och borra upp hela tanden. Förlåt Cecilia!” Det, ihop med det konstanta upprepandet av mitt namn, gjorde mig nästan mer irriterad än själva värken. Jag fattar att det måste göra ont, det gör redan helvetiskt ont, men förhoppningsvis kommer det du gör att leda till att det blir bättre! Jag vet inte om det är en generationsfråga, men när jag växte upp var det ingen lek att gå till tandläkaren. Det hörde liksom till att det skulle göra ont och Folktandvårdens tandläkare var ökänd på orten. Alla utsattes för honom och råkade man gny till lite fick man en rejäl utskällning. Det var inget att pipa om minsann. Se till att borsta tänderna bättre, unge! Som tur var hade jag bra tänder, men alla fick höra skräckhistorierna. Minns en vän som, efter en ovanligt jobbig sittning, fick beröm av tandsköterskan, men då fräste tandläkaren att hon inte alls hade varit duktig, utan tvärtom gråtit och vridit sig hela tiden. Självklart ska vi inte ha det så, men det känns också konstigt att hålla på och be om ursäkt hela tiden för att man utför sitt jobb. Kan tänka mig motsvarigheten i skolvärlden, “Förlåt, förlåt alla barn, men nu kommer jag att ta upp nåt riktigt tråkigt här, jag är ledsen för att ni måste lära er detta, hoppas ingen känner sig kränkt eller tar skada av att känna till verbens olika tempus.”
Tyvärr hittades inte alla kanaler som behövde göras rent i den döda tanden, så ingen rotfyllning har kunnat göras än, det kräver en specialisttandläkare tydligen. I väntan på det, förhoppningsvis före jul - kul kostnad - är det bara att stoppa i sig Ipren och härda ut. Det är ju konstigt att något som är dött kan fortsätta att göra ont. Får se vilken typ av tandläkare som möter mig då.