Funderar en stund på meningen och kommer fram till att de väl måste ha skrivit fel, det ska väl vara uppkoppling? Eller blir vi till och med stressade av avkoppling nu? Har vi blivit så dåliga på att göra ingenting att det är det största stressmomentet? Jag känner hur otroligt trött jag är på hela grejen med stress, det är ett ständigt tjat om det, alla är stressade, över allt och inget, men mest över sociala medier. Vårt eviga jämförande med varandra gör oss till ständigt tillkortakommande nervvrak, där det mesta handlar om att lägga upp den perfekta myskvällen, semestern, restaurangmaten, eller den där käcka tisdagsmiddagen i slutet av januari som vi “svängde ihop av det lilla som fanns i kylen, typ den vällagrade parmesanen, havskräftorna och oxbringan som fick småputtra i fem timmar”. Alltså, vem är det vi försöker lura? Och varför är det plötsligt så fint med allt som tar tid? Vem tusan vill vänta på mat i fem timmar när man kommer hem från jobbet, helt skakig av hunger, bara för att det ska vara så fantastiskt hemlagat? Inte konstigt man blir stressad! Vad är det för fel på mat som går fort att laga? Varför ska man skuldbeläggas för att man kokar snabbmakaroner?
I ett avlägset då, var det coolt att ha en mobiltelefon som ringde hela tiden och man skröt om att vara ständigt anträffbar. Nu är det mycket tjusigare att vara en sån som minsann stänger av sin telefon och bara kan njuta av nuet och livet. Om man inte klarar det, då är man en riktig loser.
Ju mer pengar vi tjänar, desto mindre tid verkar vi ha, när det i ärlighetens namn borde vara tvärtom. Denna längtan till det långsamma, det ursprungliga, till naturen och kravlösheten, till handarbete och långkok, vittnar om att något gått seriöst snett. För till vad utnyttjar vi den lilla tid vi har? Verklighetsflykt och renovering av kök? Att drömma om middagar som kräver dagar av förberedelser, tid vi inte har, för att sen avnjutas, långsamt, med de perfekta vännerna i ett perfekt hem, som vi inte heller har, där alla är så där härligt glada och snygga.
Nä, sluta drömom långsamhet, man blir inte lyckligare för att man gör saker som tar tid. Allt som är snabbt och effektivt är inte dåligt. Långsamhet är inte receptet på lycka, det skapar bara mer stress när vi matas med att det är fint att ha tid för eftertanke och reflektion och fult att rusa på. Det vi gör är ju bara att fylla på med fler aktiviteter, fylla ut alla tidsfickor. Vi kommer inte att kunna koppla ned för att koppla av, vi får nog bara acceptera läget och lära oss att stressa ner ändå, kanske genom att prova att göra ingenting och helt enkelt koppla bort.