Nu är det väl inte fråga om något mirakel, solen går upp allt tidigare och just denna dag finns inga moln som kan skymma. ”Ett mirakel (franska: miracle, från latinets miraculum) är en oväntad och uppseendeväckande händelse som inte kan förklaras med enbart naturliga processer”, kan jag läsa. Betyder detta att ju mindre kunnig en är gällande ”naturliga processer” ju fler mirakel kommer en tycka sig uppleva? Koltrasten utanför torde då uppleva så många mirakel att hen rent av blivit så van vid mirakel att mirakelupplevelser är ett naturligt tillstånd. Hen ser hur som helst nöjd ut på sin gren.
I samband med OS pratas det förhoppningar om mirakel. Lite slarvigt då, möjligen, med tanke på all den träning som varje deltagare lagt ner och alla analyser som gjorts för bästa möjliga förberedelse. Men ibland är samband och förklaringar så svåra och otillgängliga att även förklarliga företeelser kommer att ses som just mirakel. På samma sätt kan misslyckanden vara svåra och komplexa att förklara vilket gör att enkla förklaringar kan få spridning. ”Val av fel handskar orsakade dåligt resultat för skidåkare”, läser jag i tidningen.
Nu är det valår och snart kommer elevers skolresultat i fokus igen. Det kan man vara rätt säker på. Alla vill förklara varför resultaten är så dåliga och alla vet hur resultaten ska förbättras. Komplexa förklaringar och samband kommer att få stå tillbaka för enkla slagkraftiga förklaringar. Harmoniska barn som finner glädje i skolsamvaron och lämnar skolan med en livslång lust att lära kommer nästan ingen att tala om. I värsta fall anses inte detta heller vara avsikten med barns skolgång. Dom ska lära saker som någon bestämt är viktiga att kunna. När alla ska kunna samma saker väldigt bra och dessutom lära sig på samma sätt och på samma tid kommer en del barn att misslyckas - för att vi människor är olika helt enkelt. Allt annat vore - ett mirakel!
Det finns barn som efter 9 års skolgång lämnar skolan med flera F (icke godkänt) Inget betyg alls! Efter den upplevelsen är självförtroendet inte på topp direkt och barn lägger ofta skuld på sig själva. Många är de föräldrar som hört sina barn säga ”det är nåt fel på mig” och än värre ”jag borde inte leva”. Det finns inte ord för hur det känns för älskande föräldrar att höra sånt. Att läsa svenska i 9 år borde väl rimligen ge minst godkänt. Många av de barn som har svårt att komma till sin rätt i skolan är så slitna efter skoldagarna att de inte orkar träffa vänner eller ta del av fritidsaktiviteter. Det är såklart oerhört tröttsamt att dagligen misslyckas. Även om lösningen på detta inte är lätt är det väl investerad tankemöda att söka en förändring. Betyg kan inte få vara ett mått på människovärde. Nog finns det förmågor av värde som inte kan mätas med betyg eller IQ!
Att ta hand om människor är ett kollektivt projekt. Att bereda väg för alla växande barn och ta hand om dom som får svårt på vägen är något vi behöver göra ihop. Om just det anses som viktigt är det också möjligt. Sedan finns det dom som anser att var och en får sköta sitt och vara sin egen lyckas smed, som anser så under egna lyckosamma perioder i livet. Nog vore det ett mirakel om samhället kunde ordnas så att alla får möjlighet att blomma om än aldrig så blygsamt. Ett mirakel även om det skulle bestå av naturligt mänskliga processer grundade på en föreställning om allas lika värde.
Jag fyller på min kaffekopp, jag har gott om tid. Jag vet att jag är en långsam person så jag har gått upp riktigt tidigt för att slippa stressa dessa dagens första timmar. Just denna morgon började jag med att tända ljus för en saknad. Någon som alldeles för tidigt lämnat oss. En del av oss får tillfälle att blomma ut och kanske stundtals vara vårt bästa jag för andra blir det aldrig så. Den jag ägnar en stund av eftertanke och saknad fick aldrig riktigt blomma och frågan om varför det blev som det blev har inget enkelt svar. När någon vi älskar inte får möjlighet att bli den hen kunnat bli gör det ont men vi fortsätter att hoppas. Tills det inte längre är möjligt att hoppas. Det var då när jag satt där i ljussken och eftertanke som dagsljus liksom plötsligt fyllde rummet. Som om en ängel klivit in. En tanke eller möjligen mer en känsla värmer mig med en bild av hur allt finns kvar, i oss för alltid, på ont och på gott.