Nu Ă€r det vĂ€l inte frĂ„ga om nĂ„got mirakel, solen gĂ„r upp allt tidigare och just denna dag finns inga moln som kan skymma. âEtt mirakel (franska: miracle, frĂ„n latinets miraculum) Ă€r en ovĂ€ntad och uppseendevĂ€ckande hĂ€ndelse som inte kan förklaras med enbart naturliga processerâ, kan jag lĂ€sa. Betyder detta att ju mindre kunnig en Ă€r gĂ€llande ânaturliga processerâ ju fler mirakel kommer en tycka sig uppleva? Koltrasten utanför torde dĂ„ uppleva sĂ„ mĂ„nga mirakel att hen rent av blivit sĂ„ van vid mirakel att mirakelupplevelser Ă€r ett naturligt tillstĂ„nd. Hen ser hur som helst nöjd ut pĂ„ sin gren.
I samband med OS pratas det förhoppningar om mirakel. Lite slarvigt dĂ„, möjligen, med tanke pĂ„ all den trĂ€ning som varje deltagare lagt ner och alla analyser som gjorts för bĂ€sta möjliga förberedelse. Men ibland Ă€r samband och förklaringar sĂ„ svĂ„ra och otillgĂ€ngliga att Ă€ven förklarliga företeelser kommer att ses som just mirakel. PĂ„ samma sĂ€tt kan misslyckanden vara svĂ„ra och komplexa att förklara vilket gör att enkla förklaringar kan fĂ„ spridning. âVal av fel handskar orsakade dĂ„ligt resultat för skidĂ„kareâ, lĂ€ser jag i tidningen.
Nu Àr det valÄr och snart kommer elevers skolresultat i fokus igen. Det kan man vara rÀtt sÀker pÄ. Alla vill förklara varför resultaten Àr sÄ dÄliga och alla vet hur resultaten ska förbÀttras. Komplexa förklaringar och samband kommer att fÄ stÄ tillbaka för enkla slagkraftiga förklaringar. Harmoniska barn som finner glÀdje i skolsamvaron och lÀmnar skolan med en livslÄng lust att lÀra kommer nÀstan ingen att tala om. I vÀrsta fall anses inte detta heller vara avsikten med barns skolgÄng. Dom ska lÀra saker som nÄgon bestÀmt Àr viktiga att kunna. NÀr alla ska kunna samma saker vÀldigt bra och dessutom lÀra sig pÄ samma sÀtt och pÄ samma tid kommer en del barn att misslyckas - för att vi mÀnniskor Àr olika helt enkelt. Allt annat vore - ett mirakel!
Det finns barn som efter 9 Ă„rs skolgĂ„ng lĂ€mnar skolan med flera F (icke godkĂ€nt) Inget betyg alls! Efter den upplevelsen Ă€r sjĂ€lvförtroendet inte pĂ„ topp direkt och barn lĂ€gger ofta skuld pĂ„ sig sjĂ€lva. MĂ„nga Ă€r de förĂ€ldrar som hört sina barn sĂ€ga âdet Ă€r nĂ„t fel pĂ„ migâ och Ă€n vĂ€rre âjag borde inte levaâ. Det finns inte ord för hur det kĂ€nns för Ă€lskande förĂ€ldrar att höra sĂ„nt. Att lĂ€sa svenska i 9 Ă„r borde vĂ€l rimligen ge minst godkĂ€nt. MĂ„nga av de barn som har svĂ„rt att komma till sin rĂ€tt i skolan Ă€r sĂ„ slitna efter skoldagarna att de inte orkar trĂ€ffa vĂ€nner eller ta del av fritidsaktiviteter. Det Ă€r sĂ„klart oerhört tröttsamt att dagligen misslyckas. Ăven om lösningen pĂ„ detta inte Ă€r lĂ€tt Ă€r det vĂ€l investerad tankemöda att söka en förĂ€ndring. Betyg kan inte fĂ„ vara ett mĂ„tt pĂ„ mĂ€nniskovĂ€rde. Nog finns det förmĂ„gor av vĂ€rde som inte kan mĂ€tas med betyg eller IQ!
Att ta hand om mÀnniskor Àr ett kollektivt projekt. Att bereda vÀg för alla vÀxande barn och ta hand om dom som fÄr svÄrt pÄ vÀgen Àr nÄgot vi behöver göra ihop. Om just det anses som viktigt Àr det ocksÄ möjligt. Sedan finns det dom som anser att var och en fÄr sköta sitt och vara sin egen lyckas smed, som anser sÄ under egna lyckosamma perioder i livet. Nog vore det ett mirakel om samhÀllet kunde ordnas sÄ att alla fÄr möjlighet att blomma om Àn aldrig sÄ blygsamt. Ett mirakel Àven om det skulle bestÄ av naturligt mÀnskliga processer grundade pÄ en förestÀllning om allas lika vÀrde.
Jag fyller pÄ min kaffekopp, jag har gott om tid. Jag vet att jag Àr en lÄngsam person sÄ jag har gÄtt upp riktigt tidigt för att slippa stressa dessa dagens första timmar. Just denna morgon började jag med att tÀnda ljus för en saknad. NÄgon som alldeles för tidigt lÀmnat oss. En del av oss fÄr tillfÀlle att blomma ut och kanske stundtals vara vÄrt bÀsta jag för andra blir det aldrig sÄ. Den jag Àgnar en stund av eftertanke och saknad fick aldrig riktigt blomma och frÄgan om varför det blev som det blev har inget enkelt svar. NÀr nÄgon vi Àlskar inte fÄr möjlighet att bli den hen kunnat bli gör det ont men vi fortsÀtter att hoppas. Tills det inte lÀngre Àr möjligt att hoppas. Det var dÄ nÀr jag satt dÀr i ljussken och eftertanke som dagsljus liksom plötsligt fyllde rummet. Som om en Àngel klivit in. En tanke eller möjligen mer en kÀnsla vÀrmer mig med en bild av hur allt finns kvar, i oss för alltid, pÄ ont och pÄ gott.