Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Berättelser om folk som gärna försvarar Finspång

Dick Kindåker var bara elva år när han 1981debuterade som slagverkare i Rejmyre musikkår. Vid 28 års ålder "tvångsrekryterades" han in som soldat i dåvarande Regna-Skedevi hemvärnskompani.

Dick Kindåker och Folkbladets Widar Andersson möttes en tidig kväll i Finspång för ett samtal om Hemvärnets idéer och engagemang. Detta är den första av två texter om Dick. Läs fortsättningen i morgondagens Folkbladet.

Dick Kindåker och Folkbladets Widar Andersson möttes en tidig kväll i Finspång för ett samtal om Hemvärnets idéer och engagemang. Detta är den första av två texter om Dick. Läs fortsättningen i morgondagens Folkbladet.

Foto: Widar Andersson

Krönika2023-09-22 12:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nu är han 53 år ung och ställföreträdande chef i 312 hemvärnskompaniet; en del av den 31 hemvärnsbataljonen i Östergötland. En tidig kväll härförleden träffades vi på Folkbladets redaktion i Finspång, i anslutning till Tillväxt Finspångs fina lokaler på Vallonvägen 15. Dick Kindåker kom direkt från sitt arbete på Siemens Energy AB där han bland annat arbetar med informationssäkerhet; en högst aktuell syssla i den oroliga och lite skakiga samtiden.  

– Jag skojade när jag sa att jag blev "tvångsrekryterad" till hemvärnet. Fanns det något tvång med i bilden så var det i så fall i form av en inre övertygelse. Innan jag lämnade Rejmyre och Finspång för att utbilda mig till jurist i Uppsala så gjorde jag 10 månaders gruppchefsutbildning som värnpliktig på I 4 i Linköping. Värnplikten gjorde mig gott och viljan att försvara Sverige var stark. I maj 1998 gick jag runt bland knallarna på Finsponga Marken och plötsligt stod jag i ett tält på marknaden där hemvärnskompaniet sökte nya soldater. Jag behövde inte övertalas. Ett år tidigare hade infanteriregemente 4 i Linköping avvecklats. Jag hade kallats till repetitionsövning till I 4. Men repövningen blev inställd och regementet las ner. Jag ville verkligen göra en insats för folkförsvaret. Så när hemvärnet stod där på Finsponga Marken så var det bara att skriva på, sa Dick Kindåker till mig.  

Då på den tiden var hemvärnet annorlunda och mer lokalt organiserat.  Finspång hade egna kompanier och egna möteslokaler. Hemvärnet var i allt väsentligt en spegel av den tidens värnpliktsorganisation där huvuddelen av de unga männen i varje årgång utbildades för militär tjänstgöring. Den tiden är förbi sedan länge. 

– När jag gick med i hemvärnet så var vi inne i den "eviga fredens era". Värnplikten avskaffades, regementen avvecklades och militärt försvar av det svenska territoriet ansågs omodernt och passé i en tid när många trodde/hoppades att arvfienden Ryssland skulle demokratiseras och steg för steg bli ett västland. Det var nog inte utan att det fanns dem som såg på oss i hemvärnet som lite töntiga, sa Dick Kindåker.  

Vi vet hur det gick. Ryssland återgick tämligen snabbt till sina forna Sovjetmanér. Man hävdade rätt till en egen "intressesfär" av länder runt om kring sig som ett skydd mot väst. Annekteringen av Krim, de militära och politiska angreppen på östliga provinser av Ukraina och det fullskaliga anfallet i februari 2022 visade tydligt att Ryssland brutalt förkastade allt vad folkrätt och förhandlade säkerhetsordningar heter. Värnplikten i Sverige har delvis återinförts; några tusen unga kvinnor och män kallas in varje år. Försvarsanslagen har höjts rejält, Sverige söker medlemskap i Nato och riksdagen fattar upprepade beslut om leveranser av stridsfordon, artilleri, pansarvapen och sannolikt snart även JAS Gripen till Ukrainas försvar. Det är kort sagt längesedan som Dick Kindåker och hans hemvärnskamrater fick gliringar om töntighet. 

– Det försämrade säkerhetsläget har inneburit att vi har en lång kö av sökande till hemvärnet i hela Sverige och förstås även här i Östergötland och i Finspång. Vi arbetar så snabbt vi kan med de noggranna säkerhetskontroller och intervjuer som behöver göras av varje sökande. Men väntetiderna kan bli lite långa, det mesta av arbetet i Hemvärnet görs ju på kvällar och helger, berättade Dick. 

Det kompani där han är ställföreträdande kompanichef är ett så kallat insatskompani. Ett skyttekompani skulle man kanske ha sagt på den gamla värnpliktstiden. Soldaterna i hemvärnskompaniet har, beroende på uppdrag och rang, avtal om 8-13 dagars tjänstgöring per år. 

– Ibland övas hela "systemet" som när vi till exempel var med på ett hörn av den stora militärövningen Aurora i år. Sådana övningar kanske inte alltid ger så mycket för den enskilde soldaten. Som det är i riktiga krig så kan man bli sittandes och bara vänta på order; på att något ska hända. Våra utbildningar och kurser ger ofta mer av personlig utveckling och stimulans för soldaterna, sa Kindåker. 

Artikeln om Dick Kindåker och Hemvärnet i Finspång fortsätter i morgon lördag i Folkbladet. I morgon berättar Dick bland annat om de många frivilliga försvarsorganisationer som likt hemvärnet och till exempel Allmänna Försvarsföreningen ihärdigt och ansvarsfullt har arbetat vidare med försvars- och säkerhetsfrågor trots motvinden i den dåtida tidsandan.