Mitt inne i centrala Marrakech finns ett relativt modernt område som heter "Gueliz".
Ja.
Här kan man finna såväl "Zara", som "H&M", som "McDonalds" - såsom mycket annat i en Modern Storstad Jorden Runt.
Ett medelklassområde helt enkelt.
Vackert, varmt och rent.
När jag en måndagseftermiddag befann mig längst nere i källaren inne på det stora köpcentret "Carre Eden" så sprack min högra glasögonbåge.
Men det förstod jag inte.
Det bara snapp till.
Ett ljud som om lysröret 2 och en halv meter ovanför mitt huvud hade slutat lysa.
Det var vad jag trodde.
Men plötsligt – när den tjocka högra linsen faktiskt föll ner på det hårda betonggolvet mellan "Carrefours":s pastahyllor - så var ju verkligheten en helt annan.
Suddig.
Vad göra?
Som en mer än halvblind person utan brillor blev det att lotsa sig själv framåt mellan otydliga konturer och korridorer av virrvarr och varor.
Fram mot kassorna i sakta mak.
Mina produkter step-by-step upp på rullbandet funkade fint, men när det kom till att slå in kreditkortskoden blev det snäppet svårare… bra att det går att blippa :)
Rulltrapporna uppåt var inga problem det heller – inte första gången jag var där lixom – så med den personliga orienteringsförmågan var det bara som att snacka med en God Gammal Vän.
Taxi.
Hem.
Sova och tänka över strategi inför morgondagen.
Googlade några optiker – fanns en hel del i närheten av kåken jag hyr – så nästa dag bara ut på jakt i Vimlet efter nytt återseende.
Dyrt blev det.
Sa de.
Hos alla optiker.
Allt mellan tusenlappen och uppåt för nya brillor.
Ingen ville laga mina plastbågar jag köpt ganska exakt 2 år tidigare i världens vackraste kuststad Essaouira.
Vad göra?
Garderade mig med att på vägen hem i en lokal "Hannout" i mitt grannkvarter investera i "superlim" för 5 dirhams samt en svart tejprulle hos snubben som säljer VVS-utrustning runt hörnet.
Då!
Plötsligt!
Kom jag på… jag hade ju inte köpt några cigg…
Så i min halvblinda villervalla lotsade jag mig själv ända upp till det mer än 1000-åriga handelstorget "Jam El F´naa" och köpte ett paket mjuka Winston.
När jag vände mig om efter cigg-inköpet – klockan 22.00 och något mer – såg jag plötsligt att jag faktiskt stod bredvid en optikerbutik!
Jag gick in – visade upp mina vissna brillor och den kufiske lille mannen som satt där bakom disken skakade lätt på huvudet – men med en mimik som fick mig att förstå att detta skulle nog gå vägen :)
Han sa någonting på franska som lät som "Hippernasch?"
Jag svingade min skalle uppåt å neråt i strid ström och sa samtidigt: "Ja, ja, ja!", för det lät som om han hade frågat: "Hipp som Happ?"
Hela "fixa-glasögon-processen" tog ganska exakt och ungefär 5 minuter och när jag frågade vad han ville ha betalt så svarade han - glatt – "Comme Vous Voulez Monsieur".
Jag gav honom en marockansk selma och han blev mer än glad där bakom sin disk samtidigt som tv:n spelade den senaste fotbollsmatchen mellan de där europeiska lagen som jag absolut inte har någon som helst koll på.
Vad han än frågade och vad jag än hörde så är mina brillor nu hela igen.
Jag ser fint.
Do I have to stress that I LOVE Marrakech?