Tyvärr är det inte i något positivt sammanhang det pratas om staden och tyvärr gäller det väl heller inte bara Norrköping utan hela landet, fast av olika anledningar. Lilla oförargliga Norrköping och lilla oförargliga Sverige. Hur kunde det bli så här? I den kulturdebatt som rasar finns ofta mycket lite förståelse från något håll och det är svårt att hänga med i alla turer. Vad har egentligen sagts och menats? Tror vi skulle behöva hitta fler forum för att mötas på riktigt och faktiskt vilja förstå varandra - och lyssna på varandra.
Jag vet att jag behöver påminna mig själv om tolerans med jämna mellanrum, tolerans gentemot människor väldigt olika mig själv, med väldigt olika bakgrunder och härkomst. Tolerans gentemot människor med problem och svårigheter. Det är ofta berikande att inse att man kan tycka jättemycket om en människa som man inte ens fattar hur den klarar sig i sin vardag, men som är briljant i sin förmåga att leva sig in i andra och visa stor empati. Det har berikat mig att träffa många olika sorters människor och känna att vi är lika ändå - och det har gjort mig mer tolerant. Fortfarande kan jag ju bli oerhört irriterad på folk mellan varven. Folk som beter sig allmänt rörigt, som pratar i mun på varandra hela tiden och ingen lyssnar på någon. Folk i radio som bara babblar, också i mun på varandra, och aldrig verkar ha ett manus så de bara “eh-ar” hela tiden. Folk som inte har bestämt vad de ska ha när de kommer fram, trots att de stått i kö FRAMFÖR MIG, i tjugo minuter. Elever som är allmänt störiga, aldrig lyssnar eller sitter still. Och så folk som har helt andra åsikter än vad jag har, lever helt annorlunda liv än vad jag gör och beter sig på ett sätt jag aldrig skulle. Men även om jag blir irriterad, så tolererar jag dem. Jag anstränger mig för att förstå varför de gör som de gör, vad som driver dem och hur de har hamnat där de är. Jag försöker se människan bakom och hur lika vi faktiskt är, mer lika än olika ändå. Men jag får ständigt påminna mig och jag lyckas inte alltid. Det handlar mest om vilja. Att lyssna, att försöka förstå. Och det är det som är grejen, tolerans är en färskvara. Det hade varit lätt att halka tillbaka till mitt tidigare mer intoleranta jag, det är enklare att avvisa, inte lyssna, inte öppna sig för det annorlunda eller okända. Men det är ju så väldigt mycket tråkigare.