Även de som är friska och har slutat uppdatera sig i media, som lever i förnekelse, har glömt alla fina fraser om att ställa upp för varandra, börjat tröttna på att hålla distans, gnäller och mest tänker på sig själva. En pandemi drabbar alla. Detta är inte över än och ingen vet konsekvenserna för just dig.
Min lärarkollega i England oroar sig. I England har minst 30 000 personer dött av covid-19. Det blev inget elevutbyte mellan Bergska gymnasiet och skolan i Didcot i år som det var planerat. Min vän i Israel berättar om hur de håller avstånd och om skolorna som redan tagit sommarlov och hoppas kunna kompensera genom att tidigarelägga nästa termin. Min väninna i Belgien skriver om ett nedstängt land med utegångsförbud. Trots åtgärderna har en bra bit över 8 000 människor dött av viruset där. I Spanien har böterna för den som trotsat utegångsförbudet varit höga men med en kollapsad sjukvård har i alla fall fler än 26 000 personer dött. Min 77-åriga pappa har kört bil från karantän i Spanien, genom ett stängt Europa, sovit i bilen under kalla nätter, för att komma till Sverige och sätta sig i karantän här i stället.
I Ghana har de större städerna stängts ner och mitt före detta numera vuxna fadderbarn har mist sitt jobb. Mina vänner i Liberia vittnar om personer som en gång överlevde ebola nu dött i covid-19. En kvinna i Argentina som jag en gång hyrde ett rum hos sitter ensam och rädd och känner sig övergiven i sin lilla lägenhet. En före detta elev, utvisad till Afghanistan, skriver om hur coronan tar liv, men han är ändå mest rädd för bomber och skjutningar.
Att en pandemi kunnat bryta ut i modern tid förvånar mig inte. Att människor i fattiga länder då skulle drabbas hårt förstår jag också, men jag trodde i min enfald att äldrevård och sjukvård i Sverige stod bättre rustade än det visades. Sverige har i viss mån förmånen att kunna köpa sig fri i vissa avseenden men att slösa våra gemensamma pengar över företag som ändå har råd att dela ut aktievinster … Corona betyder krona. Låt kronorna regna över sjukvården, personer som drabbas, personal som arbetar med coronapatienter och andra samhällsbärande yrken.
En global ekonomisk kris är ett faktum och fler människor kommer att mista livet. Andra kommer att förlora en kär vän eller familjemedlem. Företag kommer att gå i konkurs och folk kommer att bli arbetslösa. De fattigaste i Sverige och i resten av världen kommer att vara de som får lida mest. Så illa är det. Människor i Afrika som redan lever på små marginaler riskerar att svälta ihjäl när deras inkomster försvinner.
Årets studenter kommer inte att få gå på bal eller åka traktorflak. Det är tråkigt men det är inte synd om dem. Äta tårta är fortfarande okej och att vara ung och ha ett långt liv med otaliga möjligheter framför sig är ändå bästa examenspresenten.
Själv kan jag leva nästan som vanligt. Jag vet, det är orättvist. Jag går till jobbet och håller distansundervisning. Går ut med hunden. Åker till stallet. Men håller pappa, vänner och bekanta på avstånd. Jag kommer inte att resa i sommar som planen var men kan ändå hålla kontakt med vänner över hela världen. Det är faktiskt helt fantastiskt.
Får jag bara vara frisk ska jag ägna semestern åt att odla i min trädgård. Det är lyx det också.
Fy vilken tråkig krönika jag skrivit - men det är coronans fel.