Tillbringar några dagar i ett högsommarvarmt Stockholm. Hettan dallrar ovanför asfalten, trots att det knappt ens är i mitten av maj.
Jag njuter och försöker låta bli att tänka på att det är det här, att det är det här som kanske är sommaren. Det verkar ju alltid bara finnas ett visst uppmätt mått av sommar och det här är alldeles för tidigt. Kommer det att räcka ända till augusti? Strövar runt i stan, överallt på minsta lilla gröna fläck sitter folk på filtar, ligger och solar, har picknick och umgås. Själv är jag inkvarterad i en lägenhet, i en fastighet som lagom till semestern håller på att renoveras. Flera fönster är plomberade och balkongen är borttagen. Vaknar med en känsla av panik i ett överhettat sovrum och måste ut. Det är annorlunda att bo i en storstad, kanske särskilt på sommaren. Man får vara lite uppfinningsrik, hitta ställen att vara på, medan jag bara behöver slå upp altandörren så finns allt där. Man blir lite lat också förstås. Varför ska man ge sig iväg nånstans när man inte måste? När man bara kan sjunka ner i närmsta solstol och låta dagen flyta iväg. Inte mycket blir heller uträttat.
Det var ju så klart annorlunda när barnen var små. Då åkte man till sjön, det var matsäck och filtar och leksaker, hela bilen full. Innan vi flyttade till hus var det smått hysteriskt innan vi kom iväg från den stekheta lägenheten, innan allt var packat och alla var klara. Vi har aldrig varit särskilt morgonpigga och det tar tid att styra upp allt, kändes som halva dagen ibland. Känner mig priviligierad som inte behöver bry mig om det längre.
Efter förra sommarens rundresa i England, vänstertrafik, stress och bilar överallt, väntar ett par veckors solsemester, utan några som helst krav. Kan inte ens beskriva hur mycket jag längtar efter det. Men innan dess ska slutspurten på terminen klaras av, betyg ska sättas, ett besök från skolan i Birmingham genomföras. Åter till vardagen efter en rejäl försmak av sommar och ledighet. Klokheter från tidigare generationer ringer i öronen. “Det gäller att ta vara på den här tiden, nu är det som vackrast, mellan hägg och syren. Det är egentligen som bäst nu, när man har allt framför sig.”Jo det är ju så, och det är nu som det är som allra stressigast också. Samma sak varje år, plötsligt är det skolavslutning och hela maj har sprungit förbi, utan att man hann blinka. Och knappt har man sett varken hägg eller syren. Nåja, utanför på ängen springer grannens barnbarn med en drake, fåglarna kvittrar och jag lutar mig tillbaka i försommarkvällen. Än är det ju faktiskt bara mitten av maj.