Jag minns en del sånger från min lekskoletid. Ja på den tiden när jag var sex år fanns ingen förskoleklass men däremot lekskola alltså. Lennart Hellsings texter fastnade nog mest i mig. Somliga uppfattade jag som mycket knepiga minns jag men jag gillade ”Trollkarlen från Indialand”.
”Där bodde en trollkarl och han trollade så att åtta blev nitton och nitton blev två”
Som barn blev jag först imponerad över denna makt att kunna förändra även det som inte borde kunna förändras. Slutet på sången gav en annan känsla, man bör se upp med sitt trollande.
”Och kejsarn av Kina han sa; jag slår vad att ingen förvandlar sig till lemonad. Ha-ha ropa trollkarln ”se då på min kraft” och simsalabim blev han till ett glas saft. Men solen sken het över risfält och älv och trollkarln blev törstig och drack upp sig själv. Det skedde i misshugg som ni nog förstår men det har han ångrat i sjuhundra år”
Jag fann nog detta lite sorgligt och sexåringen Stephan fick nått att fundera på. Tror att sexårige Stephan anade en baksida av makt och funderade en del på att klokhet och makt inte alltid strövar hand i hand.
Det är lätt att fastna i serier när regnet faller och inte mycket annat lockar. I den serie jag nu fastnat i framställs hur man på ett fartyg hanterar utbrott av smittkoppor. Det är 1700-tal och lösningen blir att slänga smittade överbord. Vuxna såväl som barn. Jag sitter där och förfasas och försöker tänka ut en bättre lösning men fastnar. Jag googletröstar mig under förvändningen att hämta nytt kaffe, redan 1801 börja man vaccinera mot smittkoppor i Sverige och de sista utbrotten ägde rum 1963. Lösningarna idag gällande corona kan förmodas vara mer kloka men så är ju dessutom förutsättningarna annorlunda.
Brasiliens president Jair Bolsanaro har även han drabbats av corona. Detta efter att i olika uttalanden möjligen inte tagit corona riktigt på allvar. Nog tycks detta märkligt med tanke på att landet har c:a 65 000 dödsfall. Enligt uppgift botar han sig själv med malariamedicin. I misshugg möjligen, vem vet?
Trump kliver fram och menar att man i USA klarar sig otroligt bra i förhållande till corona. 130 000 människor har dött. Simsalabim.
När vi får till oss berättelser om andras handlingar finns ofta även andras avsikter liksom inbakade i beskrivningen. Man bör alltså vara vaksam och alltid ställa fler frågor. De flesta människor har ju som bekant en egen ”god avsikt” med sina handlingar. Samtidigt tycks makt vara en vansklig grund för olika handlingar där allas lika värde riskerar att falla bort ur kalkylen. ”Åtta blir nitton och nitton blir två”.
Lennart Hellsing pratar i en intervju från 2015 om det inre barnet. Han beklagar dem som inte har tillgång till sitt inre barn. ”Barnslighet vad vore vi utan den” funderar den gode Lennart som vid tillfället var 96 år.
Barn tillskrivs ofta avsikter och vuxna har en tendens att till detta lägga beskrivningar av barns outtalade tankar. När vi gör så bör en varningsklocka ringa i bakhuvudet. Självklart bör vi försöka förstå andra och visst kan vi ibland behöva göra tolkningar. Men, när vi tillskriver barn onda avsikter bör vi se upp. Att sätta etiketter på andra så som lat, arg, slarvig m.m. leder inte vidare utan befäster bara en syn på den andre.
En behöver någon form av empatisk förmåga för att förstå andra. Empatisk förmåga kan då beskrivas som att förflytta sig till någon annans skor en stund. Gå där ett par varv och se med den andres ögon och även våga se sig från ett nytt perspektiv. En behöver lyssna till det inre barnet. Vuxna med makt behöver dessutom någon sorts värdegrund att luta sig mot såväl i förhållande till barn som vuxna med mindre eller ingen makt.
Ingen är väl så dum i dessa dagar att hen i sommarvärmen förvandlar sig till en iskall öl, tänker jag. Men vem vet makt berusar, sägs det. Risken att få ångra sig i sjuhundra år kan kanske vara nått att tänka på för den som har makt men saknar behövlig klokskap.