Ofta tänker vi på våldsamma pappor. Förövarna är också mammor. Barnets trygghet på bekostnad av förälders rättighet ska inte handla om kön eller blodsband, utan om lämplighet. Oavsett om en mamma eller pappa eller båda brister i vårdnaden ska säkerställas att barnet skyddas, att barnets bästa är viktigaste kriteriet vid beslutsfattande. Så fungerar inte alltid verkligheten. Bland majoriteten föräldrar som tillgodoser barns beskydd, kärlek, stabilitet och föda, finns några som kan klassas som onda, ännu fler som vill agera goda men är oförmögna. Bara för att en förälder längtar efter sitt barn behöver det inte betyda att hen är lämplig som förälder. Tvärtom.
Barnen tvingas mot sin vilja att återvända till plågoandar, medan myndigheter tröstar sig med att de följer lagar. Majoriteten i Sverige förväntar sig inte att våldtagna eller misshandlade kvinnor ska umgås med förövarna, flytta tillbaka. Tvärtom. Kvinnor uppmuntras att lämna och aldrig se bakåt, eftersom våldsbenägenheten sällan försvinner trots ihärdiga löften. Barnen har inte något val. Barnen utstår lidanden för att blodsbanden anses heliga i föräldrabalken.
Vi har med sorg läst om Lilla hjärtat, Esmeralda, som hade kärleksfulla syskon och familjehemsföräldrar. Denna familj, förmådde inte skydda sitt barn från Sveriges tröga byråkrati. Eftersom biologisk förälders rättigheter väger tyngre än barnets rättigheter. Bakom kulisserna till det tragiska och vidriga i en lägenhet i Norrköping finns maktlöshet, förtvivlan och ett förspillt litet liv.
Lilla hjärtat förtjänar upprättelse, inte att historien upprepar sig.
Nu faller blickarna på fallet med den 3,5 åriga pojken som blev omhändertagen vid fem veckors ålder täckt av blåmärken, sårskador, hudavskrapningar samt förändringar i hjärnan. Skadorna ansågs huvudsakligen ha åsamkats av mamman. Varken hon eller pappan dömdes för brott. I ett utlåtande för två år sedan förelåg fortsatt behov av trygga anknytningspersoner efter hans traumatiska upplevelser, något som familjehemmet, där pojken bott hela livet, kunde tillgodose men inte biologisk förälder. I december 2019 vittnade pojken, efter umgänge med pappan, att han blivit slagen i ryggen. Åklagaren ansåg att pojken, trots ringa ålder, trovärdigt uttryckt att han utsatts för något, men inte tillräckligt kunnat styrka var, när och hur. Polisutredningen lades ned, men umgänget med pappan stoppades temporärt. Pojken har berättat för socialtjänsten att han är rädd för pappan. Nu är flytten återigen uppskjuten i väntan på utlåtande från Inspektionen för vård och omsorgsgranskning.
Självklart har barn behov av sina föräldrar, men inte om föräldrar slår, utnyttjar eller misshandlar. Samtliga nämnder borde placera sig i karantän tills lagen om barnkonventionen börjar tillämpas. Sveriges lagar måste skydda barnens rätt att slippa träffa föräldrar, inte tvärtom. Låt därför familjehemmen adoptera barnen som misshandlas eller utnyttjas när de är som mest utsatta. Om så varit fallet, hade Esmeralda levt i dag. Och den lilla pojken hade sluppit vara rädd att tvingas bort från den familj han känner som sin.