De som påstår att du inte kan tävla i konst har rätt. Hur ska någon med rättvisa jämföra ”Om en pojke” och ”Mystic River”? Eller ”Lawrence Of Arabia” och ”To Kill A Mockingbird”? Eller ”Solaris” och ”Borta med vinden”? Samma princip gäller andra konstformer också. Att vi ändå har tävlingar om kultur handlar mer om finanser, marknadsföring och vissas ambitioner. Eftersom det inte går att rakt av jämföra olika filmer blir det så klart alltid besvikelse när nomineringar kommer ut. Det fanns en tid då jag brydde mig om filmvärldens största gala/pris: Oscarsgalan. Men sedan kom ”Nightcrawler” 2014 med en Jake Gyllenhaal som fullkomligt strålade i huvudrollen. Jag både njöt och förfasades över karaktären han iklädde sig. Det var en mycket obehaglig film på grund av Gyllenhaals största yrkesinsats någonsin. Han blev inte ens nominerad. Jag fattade galoppen en gång för alla. En kombination av politik och åsikter leder till nomineringar och vinster. Den händelsen var på intet sätt första gången Oscar-juryn valde att utelämna insatser som andra förundrades över. 1962 blev det upprörda känslor när Gregory Peck fick Oscar för bästa manliga huvudroll medan Peter O’Toole förlorade en Oscar ännu en gång (hela åtta gånger lyckades O’Toole med den bedriften) för sin mest karriärdefinierande roll.
Det verkar som om fansen av ”Barbie”-filmen inte har varit med förr. För de är så fruktansvärt upprörda över att Margot Robbie inte är nominerad för bästa kvinnliga huvudroll och Greta Gerwig inte är nominerad för bästa regi. Frustrationen beskrivs som över det faktum att Ryan Gosling är nominerad men hans roll är ekvivalent till America Ferreras…båda är listade som biroller. Båda är nominerade. Här vill jag sätta ner foten och fråga ”ursäkta?!”. Att inte se Ferreras framgång eftersom det inte passar narrativet är, artigt uttryckt, olyckligt. I värsta fall handlar det om osynliggörande av en icke-vit kvinna.
För det andra, så underhållande som ”Barbie” är har vi ändå inte att göra med ett mästerverk. Feministiska budskapet framförs i bubbelgumska manér och bara den som inte är så engagerad i feminism får en aha-upplevelse.
För det tredje, låt oss exempelvis titta på konkurrensen i kategorin ”bästa kvinnliga huvudroll”: Annette Bening för “Nyad”, Lily Gladstone för “Killers of the Flower Moon”, Sandra Hüller för “Anatomy of a Fall”, Carey Mulligan för “Maestro” och Emma Stone för “Poor Things”. Jag vill återigen säga ”ursäkta?!” och påpeka att konkurrensen uppenbarligen var stenhård för jag skulle inte vara beredd att ta bort någon av dessa för att ge plats åt Margot Robbie.
Regi är en svårare kategori att bedöma på så sätt, men även här är det inte dussinfilmer som konkurrerar med ”Barbie”. Var är ilskan över att Celine Song inte var nominerad för regi av ”Past Lives”? Eller varför inte glädja sig åt att Lily Gladstone som första ursprungsamerikan blivit nominerad för en Oscar.
Att uppröras över att en film som blivit nominerad i åtta kategorier inte fått fler nomineringar är slöseri av tid och bortskämt beteende. Ännu värre att göra tävling av konst är att göra tävling av livet. Att investera så mycket i Robbie och Gerwig att man blir upprörd att de inte nomineras i en viss kategori är engagemang riktat åt fel håll.
Bäst just nu: Det går faktiskt en hel del bra.
Sämst just nu: Hacker-attacken som också påverkat biografer.