Ni som läst eller sett filmatiseringen av Margret Atwoods dystopiska roman The handmades tale tänker säkert, liksom jag, att vi måste värna demokratin.
Idén till romanen sägs Atwood fått under en resa i Afghanistan och den teokratiska regimen i Iran har inspirerat när hon skapat den totalitära staten Gilead. Kvinnorna lever där en mardrömslik tillvaro med uppgift att föda barn och sköta hushållet. HBTQ personer kallas könsförrädare och bestraffas, ibland med döden.
Kvinnorna är tvingade att bära fotsida röda kappor och vita hättor, strängt övervakade av maktens väktare. Jag är inte ensam om att tänka på likheter med niqab, hijab och burka som så många kvinnor kämpar för och mot.
I Sverige finns kvinnor och flickor som flytt förtryckarregimer och nu hamnat i en ny mardröm där naiva politiker och myndigheter vägrar se att slöjan är en symbol för maktmedel, ett verktyg för att kontrollera.
På många håll, även i Sverige, råder slöjtvång genom hot, trakasserier, våld, ibland med dödlig utgång. De kvinnor som solidariskt tror sig stötta andra kvinnor genom att ikläda sig slöja förstår kanske inte främjandet av förtryckarnormer, att de sviker medsystrar som inte själva får välja.
Självklart finns kvinnor som vet vad de vill, som anser att slöjan är helt i linje med hur de väljer att leva, som aldrig genom påtryckningar i form av hot och våld tvingar andra.
Det är inte dem jag åsyftar.
Jag beundrar alla, med eller utan politisk inriktning, som kämpar mot slöja på barn. De som motarbetas med rasist- eller islamofob-beskyllningar från andra som vägrar se att slöjan döljer regler för hur flickor och kvinnor ska leva.
Varför diskuteras inte oftare vad slöjan representerar? Som Halmstadsalafisten Abu Muadh förklarade, i ett videoklipp, är meningen att det kvinnliga könet ska täcka för sina vackra kroppar, som Allah har givit dem, för främmande män och samtidigt för att hon inte ska dra onödig uppmärksamhet till sig.
Om samhället vägrar se förtrycket bakom slöjan, när barn tvingas skyla håret, är det uppenbart att steg för steg vinner fanatismen normalitet i ett land som åtnjutit demokrati i över hundra år.
Genom att tapetsera offentliga anslag med barn i hijab, utgår kommunerna då ifrån att männen ser barnen som sexuella varelser? Hur kan inte feminister kämpa mot detta förtryck och hur kan kommuner missa vad de skickar för signaler?
Vi måste förstå att hedersrelaterade normer, såsom slöjtvång, aldrig är förenligt med jämställdhet mellan könen.
Rätten att välja måste vägas mot rätten att välja bort. Ingen ska ha rätt att bestämma vad någon annan ska välja.
Det kräver att politikerna är väl pålästa och inte bara rådfrågar de som förordar att kvinnors uppgift är att skyla sig från lystna blickar, laga mat och ta hand om man och barn.
Så länge Sverige blundar för att bekämpa förtryck, gömda bakom religiösa och kulturella normer, kommer vi aldrig lyckas med samhällsintegrationer.
Beslutsfattare måste förstå att bakom slöj-idyllen, ryms blodigt allvar. Det kan inte undgått någon hur ödet ser ut för många av de kvinnor som vägrar slöjan här och i andra länder.
Låt barnen vid 15 år, likt det fria konfirmationsvalet, äga rätten att bestämma att ikläda sig konfirmandkåpa eller slöja. Freda grundskolor och allmänna platser, så att barnen skonas från påtvingade normer.