Med glädje, kärlek och stolthet kämpar modiga för att stärka hbtq-personers rättigheter. Samtidigt finns ett politiskt parti som önskar minska jämställdhet, öka hedersförtryck och begränsa hbtq-rättigheter.
Även andra partier har undvikit strid och motarbetat individer som drivit motstånd mot hederskultur. Nu är hög tid att diskutera vad vi vill ha för samhälle i framtiden.
Idag finns vidriga bevis på att familjer, släktingar och omgivning övervakar hur små barn går klädda, vem de får träffa och vad de får göra efter skolan. Hur kan detta fortgå när Sverige stoltserar med att värna jämställdhet? Vem tror längre att barnen under huvuddukar har samma rättigheter och friheter som övriga klasskamrater? Vilka tror att föräldrar som skyler barnen mot ”männens lystna blickar” tolererar samkönat äktenskap när barnen blivit äldre? Får storebrorsan som övervakar systern verkligen välja att flytta ihop med pojkvännen?
I media målas fasansfulla öden upp där omgivningen hotar, skadar och mördar för bevarandet av den sk ”hedern.” Överallt finns konsekvenser av att politiker blundat för antidemokratiska influenser i strid mot mänskliga rättigheter.
Barnen som tvingas under varma sjalar mitt i sommaren är tydliga varningsklockor på patriarkala normer. Hur kan beslutsfattarna inte dra i handbromsen?
Politiker lovar nya handlingsplaner men inget händer som bryter negativa våldstrender. Är beslutsfattarna rädda för att stöta sig med oliktänkande? Vilket samhälle skapar vi i så fall för framtida generationer?
Forskare menar att värnandet av kultur är kopplat till osäkra livsvillkor. Bevarandet av ”hedern” blir ett viktigt medel för att hantera känslan av utanförskap. Här har politikerna misslyckats. Vi vet att språket är nyckeln för att ta sig in på arbetsmarknaden och skapa umgängen över nationella- och etniska gränser. Ändå har vi ett samhälle där det i vissa lägen inte lönar sig att arbeta.
Religiöst- och kulturellt förtryck drabbar inte enbart flickor och kvinnor här i Sverige. Det har vi vetat sedan Abbas Rezais fruktansvärda öde år 2005. Trots det pratas lite om konsekvenserna av religiöst- och kulturellt förtryck mot pojkar. Abbas brott var kärleken till en flicka. Han torterades genom att skållas med het olja och knivhöggs till döds av flickans mamma och pappa. Flickans storebror ombads att ta på sig mordet, vilket han gjorde för att skydda föräldrarna från utvisning.
Senare berättar storebrodern i hovrättsförhandlingarna om vad som verkligen hände Abbas och om föräldrarnas våld mot barnen under uppväxten. Därtill vittnar han om sin roll som övervakare av systern och om planerna att själv giftas bort. Abbas flickvän giftes bort med sin kusin och fick en son. Idag lever hon med skyddad identitet. Hennes liv är i livsfara. Snart tjugo år efter mordet på Abbas har väldigt lite hänt i kampen mot hedersförtryck.
Varför pratas så lite om konsekvenserna när pojkar är förövare och offer samtidigt? Vad innebär det när pojkar tvingas göra avkall på vad de vill med sina liv. Vi vet vad som händer i vissa religiösa och kulturella grupper där killar gillar killar. Många har utsatts för mordförsök av familjerna.
Valet i september blir avgörande för hur samhället ska kunna stärka demokrati och jämställdhet och samtidigt motverka hedersförtrycket som binder så många personer i skadliga och kriminella beteenden. Rätten att fritt och öppet kunna medverka i Pride-paraden är viktigt att värna.