Nyligen fyllde jag 70 år! Om man betänker att det går 8760 timmar på ett år så betyder ju det att jag tillbringat i runda tal 613 200 timmar som mänsklig varelse sedan den där dagen i augusti år 1948, ja sovit har jag ju gjort förstås många timmar, men ändå!
En del av mina bekanta frågar mig förstås hur det känns att vara ” så till åren” och på detta kan jag bara svara: Jag har aldrig fyllt 70 år tidigare så jag har rimligtvis inget att jämföra med! Men någon sjuttioårskris tyckte jag mig inte uppleva, det var som vanligt tyckte jag. Man skall kanske få mera ont i rygg och knän, hosta mera slem på morgonen, tappa mera hår och börja med foppatofflor och mysbyxor, men där slog ni fel på spiken! Nej, jag tror att jag kommer att leva precis som jag gjort tidigare dvs: att inte gamla till mig i onödan.
Under en av mina resor med taxi nyligen till US i Linköping kom en av hemresorna att köras av en synnerligen trevlig ung man, ursprung Somalia. Då jag verkligen trivs med att prata med människor, det är ju så man knyter nya kontakter, så frågade jag denne yngling om hur gammal han var. Oman, som han heter svarade :”tjugotvå.”Och hur gammal tror du att jag är då, undrade jag tillbaka. ”Omkring femtio,” svarar Oman. Nej jag har nyss fyllt sjuttio, svarar jag och vår taxichaufför brister ut i ett hjärtligt skratt. Men sanningen att säga så är vi kanske lite för bekymrade för vår ålder men själv har jag i princip aldrig brytt mig. Man lever som man själv bestämmer att man vill leva och det känns bara upplyftande d.v.s. vill jag ha en blommig Hawaiiskjorta så köper jag den och vill jag ha blåa skor så gör jag likadant! Och jag gillar att bära hatt för jag tycker att det är snyggt och jag funderar på att skaffa mig en tatuering, Carpe diem passar bra tycker jag för det handlar verkligen att fånga dagen. Inte stressa, nej brått lönar sig verkligen inte! Ta kontakt med människor: fråga, vara lite nyfiken kommer jag att fortsätta med, det ger ofta så mycket tillbaka.
I folkskolan för länge sedan tyckte jag att ”roliga timmen” var mest givande, den hade vi på lördagarna. Då fick man spela en pjäs, läsa en dikt kort sagt: ha roligt. Och detta har följt mig under mina år, naturligtvis har inte allt varit roligt men just humorn har jag haft som en trevlig följeslagare som hjälp mig under knepiga stunder som detta med min cancer. För min del har just humorn varit viktig, som ett försvar att ta till när det kan kännas lite tungt. Kan man då skratta åt eländet tillsammans med andra ja då blir det ju lite befriande.
Och den varma sommaren går nu in i en skön period med mörkare kvällar med en annan årstid så småningom: hösten. Den årstid jag uppskattar mest är ju våren men hösten kan också bjuda på något fint: naturens återgång till vila, fågelsången tystnar och sommaren skall snart bäras upp på vinden för att till nästa år, så där i maj, åter bäras ner i form av hängmattan och balkongens möbler. Grönsakerna mognar nu, här kan nämnas bl.a gurkorna: en liten planta ger enorm skörd! Potatisen på lotten är snart uppgrävd och uppäten, och nu väntar rödbetorna på att skördas, och för att inte tala om tomaterna. Man kan aldrig uppleva den smaken i en tomat från köpcentret, mina är ju självklart giftfria som ju allt man äter borde vara! Klockan är snart nio på kvällen det mörknar snart, men i morgon är en ny dag, en dag i musikens tecken, den bästa medicinen av alla! Lev väl!