Damen håller avstånd men förlorar sig i samtalet. När hon skiljs från sin bekant och ska börja vandra hemåt skriker en man från andra sidan gatan, ”och vem ska plocka upp efter din hund tycker du, tänk att en del bara struntar i sitt ansvar”! Men, börjar damen, jag såg inte. Hennes röst blir svag och hörs nästan inte när hon mumlar förlåt. Jävla folk det finns, fräser mannen och går. Den gamla damen har tårar i ögon när hon vandrar hem med tysta förklaringar för sig själv.
Kritik kan slå hårt. Ibland är vi utifrån omständigheter mycket sårbara. Det ligger i sakens natur att barn som befinner sig i en beroendeställning till vuxna kan vara mycket sårbara.
Du måste lära dig att sitta still och lyssna. Du är redan efter i matte och svenska!
Att kunna ta kritik är ingen lätt sak inte ens om den kan beskrivas som kreativ. Tror nog att en del av lättnaden att lämna skolan för min del hade sin grund i en förhoppning om att slippa bli bedömd och få kritik. Jag vet att jag gärna ville göra rätt och vara till lags, kanske för mycket till och med. Troligen är det så för de flesta, vi vill höra till och duga. Kanske hoppas vi till och med att slippa undan med en del tillkortakommanden.
När vi får kritik har leverantören sällan tillgång till våra avsikter eller våra förklaringar till varför det blev som det blev. Just detta glömmer vi då ofta bort när vi går i försvar. När barn går i försvar är det ofta inte i form av verbala utläggningar utan det kan se ut nästan hur som helst. Barn som vuxna kommer att försvara den dom anser sig vara innerst inne. ”Jag är såklart inte en elak eller lat människa som vill andra illa eller någon som vill smita undan mitt ansvar”.
Sedan kan ju kritik vara positiv och därmed något lättare att hantera även om en del av oss har svårt även med den formen. Menar hen verkligen det där snälla, kan man tänka. Finns det en dold agenda bakom på nått sätt? Ändå tycks det vara så att positiv kritik får oss att göra mer och än bättre gällande det kritiken gäller.
Man måste kunna ge och ta kritik. Visst men hur lär man sig det? Jag kan älta en negativ gest från en medtrafikant. Kan få lust att köra ifatt hen bara för att få förklara min körning, min tanke, eller om det inte fungerar bli arg och skrika högst. Så jag förstår barn som har svårt med kritik och en del får den i riklig omfattning. Tänka sig att få negativ kritik varje dag, vem blir man då?
I skolan anses ofta feedback vara ett viktigt verktyg för elevers utveckling. Feedback förväntas då vara mer omfattande och vägledande än kritik i största allmänhet. Att som elev få tillbaka en text med en massa rödmarkeringar kan inte kallas feedback.
Just gällande barn, ja och kanske även mig, är kritikperspektivet viktigt. Alltså, detta är något vi gemensamt ska uppnå så bra som möjligt. Vad kan vi göra bättre ihop? Om en elev får veta att hen behöver koncentrera sig mer under lektioner blir det inte till nytta om man inte försöker förstå vad som hindrar, vad som kan bidra och hur läraren kan bidra till det gemensamma målet. Man behöver alltså förstå problemet ur olika perspektiv och sedan finna ett gemensamt. Den som tvingas bli ensam ägare av ett problem har inte fått konstruktiv kritik.
Hård kritik faller som iskallt hagel kring oss och över oss. Det är något vi ska leva med och förhålla oss till. Somliga har kritik som jobb andra nyttjar kritik som vapen. Sociala medier är fyllda av hårt kall kritik, i spelvärden är orden hårda och ganska ofta på skolgårdarna. På en del fastnar kritik och riskerar att bli en del av deras person, något som blir till sanning.
På väg från jobbet möter jag den gamla damen och jag får för mig att hon fortfarande ser stukad ut. Hunden är glad och vill hälsa, lyckligt omedveten om det som hände tidigare. Tror inte hundar är särskilt känsliga för kritik. Jag som inte brukar stanna och småprata gör ändå just det. Vi pratar om corona och om hur jobbigt det är att inte kunna träffa nära och kära. Vi blir liksom lite glada där vi står och pratar. Här står jag och pratar på, säger damen, jag ska inte uppehåll han men det var trevligt att prata en stund. Feedback, tänker jag och svarar ; det var det verkligen. Så skiljs vi men ändå inte. Somligt blir kvar i oss på gott och på ont.
Att som elev få tillbaka en text med en massa rödmarkeringar kan inte kallas feedback.