Ett par katter passerar regelbundet genom trädgården men dom har båda annat boende. Dessutom finns såklart ett gäng mycket små individer. Även om det inte är något Eden råder för det mesta någon sorts frid. När det väl blir bråk är oftast björktrastar inblandade. Jag försöker prata med alla som bor här även om det inte är fråga om någon högre form av kommunikation. Jag har t.ex. förmanat skatorna gällande saker de inte ska röra eller flytta på.
Denna vackra våriga april i kontrast till allt det mörka och allt det sorgliga. Det är inte bara allergi som tårar mina ögon, erkännes. ”I en tid av krig och kriser, faktaresistens och polarisering, behövs mer än någonsin en skola med bildning som vision”, skriver Jesper Sjöström, professor i didaktik vid Malmö universitet och så är det nog, ingen snabbfix men så är det nog.
Det har varit upplopp i Navestad, vårt Navestad mitt Navestad! Hur blev det så? Visste vi att det kunde bli så, ja det visste vi! Det som hände skrämde barn såklart och flyktingar med otäcka minnen blev påminda om hur nära det kan vara till våld. Tidningar och media har varit fyllda av beskrivningar och som det tenderar vara har många politiker enkla lösningar.
Jag lider verkligen med varje polis som hamnade i dessa våldsamheter. Poliser är människor som du och jag vill jag påpeka för dig som händelsevis var i upploppet och glömde tänka på den saken. Polisen hade tilldelats ett uppdrag och agerade inte utifrån åsikter. Arbetet med att säkra och stärka så att detta inte kan hända igen åligger verkligen många olika aktörer.
En vecka senare var det samling för fred i Navestad. Många barn stod stolta med skyltar för fred och jag tror att de upplevde en känsla och en tro på att allt kan vara annorlunda. Inte lika mycket om detta i media såklart men fint att se Navestad på det sätt jag vant mig att se området.
I skolan försöker vi lära elever om rätten att säga sin åsikt. Vi försöker även lära om respekt för andra människor och deras åsikter. När en elev framför en åsikt som drabbar någon annan är vi där och försöker hjälpa till. Elever känner igen sig i detta. Att någon åker till områden där personer som håller koranen så som helig för att synligt bränna upp den blir för många svårt att förhålla sig till. Yttrandefrihet är en viktig sak och inte vet jag exakt hur lagen är utformad men att få säga sin åsikt eller i detta fall ge uttryck för sin åsikt (är det ens ett uttryck att bränna en bok?) behöver kanske inte innebära att stå på någons lekplats och elda något som är heligt för dom som bor där. Många kom att känna sig kränkta och andra hängde på för det är så dom brukar göra. En del bär dessutom på en väldig ilska och har nära till våld. Att bli en del av något kan kännas lockande även om detta något är oklokt och farligt. Att reaktionen blir så stark beror väl på en känsla av att inte riktigt höra till som fanns där redan innan och nog har vi som samhälle sänt olika budskap. Alla budskap har inte varit välkomnande.
Ett långsiktigt medvetet inkluderande arbete och ett systematiskt värdegrunds och demokrati arbete i våra skolor, förskolor och på våra fritidsgårdar kan med tiden minska liknande risker. Ingen snabbfix, som sagt. En skola med bildning som vision och en möjlighet att utifrån breda kunskaper lära sig samspela med världen.
Blir sittande och funderar i aprilsolen. Det är så ljust och vackert och samtidigt så mörkt. Vad som skulle kunna provocera mig? Nu är jag väl inte direkt en våldsam gammal man men arg kan jag fortfarande bli. Att kasta stora stenar mot andra tycks mig omöjligt och då inte för att jag inte skulle orka. Jag tror på andra lösningar och då inte som ett förnuftigt ”tror” utan jag tror verkligen att det finns handlingar som kan förbättra situationer. Det kan vara små saker som när barn ber om fred med vackra fredsskyltar i famnen och det kan vara långsiktigt byggande av förståelse och goda relationer. Möjligen förmår vi inte skapa ett Eden men någon sorts frid där alla känner sig respekterade och inkluderade kommer vi att få till en vacker dag. Måhända är jag då i en annan trädgård.