Jag tycker mig inte känna några såna människor i verkligheten. De flesta av mina vänner och bekanta är schyssta personer, de är omtänksamma, generösa och vill väl. Eller vad är det som gör att de i alla fall uppfattas så i verkliga livet? Handlar det om gester, mimik, kroppsspråk? Blir vi annorlunda i skrift eller vad är det som händer?
I stadens lokala facebookgrupp är tonen oftast hård. Folk klagar på allt möjligt, särskilt ungdomar och EPA-traktorer, och snabbt är drevet igång. En del gör sig lustiga och förlöjligar, andra svär och skäller och det dröjer aldrig särskilt länge innan allt bara skylls på föräldrarna och någon borde dö. Även de som bara ställer enkla oskyldiga frågor hamnar i blåsväder. “Är du helt dum i huvudet? är ett relativt vanligt svar. I en av språkgrupperna jag är med i ställde en medlem en fråga om “grooming” för ett tag sen. Personen ville faktiskt veta vad det betyder, när vi började använda det och om det verkligen inte finns något svenskt ord för det? Det torde framgå att personen menade själva fenomenet - en vuxen som tar kontakt med ett barn i sexuellt syfte - men många svarade kring den andra betydelsen - sköta, ansa, ta hand om sig. Fattar folk verkligen inte på riktigt eller varifrån kommer behovet att bara göra sig dum? Orkade inte följa tråden till slut men jag undrar om det framkom nåt vettigt svar över huvud taget. Samtidigt kan man ju tänka att det är ganska lätt att ta reda på det själv, så varför ens slänga ut frågan och utsätta sig för allt det där?
I en annan grupp som handlar om böcker och boktips bad en 17-åring seriöst om tips på feelgoodböcker för att kunna somna och får då svar om att man kan läsa latinska ordboken då somnar man snabbt - och andra lika knäppa saker. Varför kan man inte bara svara på frågan? Är det för att göra sig själv märkvärdig eller vad? Det här händer ju hela tiden, vill vi missförstå eller blir vi mycket trögare i skriftliga sammanhang? Har svårt att tänka mig att någon skulle svara lika dumt IRL.
Jag har själv en fråga jag gått och grunnat på länge. Här och där på mina promenader ser jag en slags små “spakar” som sitter fast på bergssidor eller huskroppar och jag kan för mitt liv inte fatta vad de är till för. Är det en öppning till en hemlig värld? Nåt man ska klättra på? Än så länge har jag inte vågat ställa frågan i någon grupp, för jag är säkert dum i huvudet som inte fattar vad det är.