Just overklighetskÀnslan innefattar möjligen en upplevelse av att nÄgot Àr större Àn vad man förstÄr sig pÄ och kan omfatta.
Vad som krĂ€vs för att vi ska fĂ„ den dĂ€r upplevelsen Ă€r troligen mycket olika frĂ„n person till person. Ibland har den dĂ€r overklighetskĂ€nslan gjort att jag missat att uppleva fullt ut. âDet hĂ€r kĂ€nns helt overkligtâ med undertexten âdet Ă€r det kanske ocksĂ„â.
Jag kommer att tĂ€nka pĂ„ min barndoms frĂ„ga; Ă€r det hĂ€r pĂ„ riktigt eller pĂ„ lĂ„tsas? Pappa hade fullt upp med liknande frĂ„gor nĂ€r vi sĂ„g film eller nĂ€r jag hört talas om nĂ„got skrĂ€mmande. I unga Ă„r bygger vi vĂ„r förstĂ„else av vĂ€rlden och vĂ„rt samspel med vĂ€rlden, vi fĂ„r en verklighetsuppfattning och en förestĂ€llning av vad vi kan vĂ€nta oss och inte vĂ€nta oss. Till detta bygge tillfördes, liksom för sĂ€kerhets skull, fraser som â det finns mycket mellan himmel och jordâ eller âden som lever fĂ„r seâ.
OverklighetskÀnslan kan ge en upplevelse av att se sig sjÀlv frÄn sidan eller kanske en kÀnsla av att allt gÄr i slowmotion alternativt bara flyter förbi. De fina stunderna kan man önska drömma sig tillbaka till för att fullt ut fÄ uppleva stunden. Som att stÄ med en nyfödd i famnen, som att bli hyllad för nÄgot, som utsikt över ett klarblÄtt hav, som att fÄ möta en stor förebild eller att se nÄgon lyckas med nÄgot helt ovÀntat.
Alla dessa fina stunder vill man gÀrna bevara i sitt hjÀrta och ibland tÀnker man att det kan hjÀlpa att fotografera och sedan kunna se och minnas. En del saker Àr vi sÄ ivriga att minnas att vi gÀrna berÀttar om dessa, om och om igen kanske vÄra barn och andra lyssnare anser.
OverklighetskĂ€nslan omfamnar oss Ă€ven vid skrĂ€mmande och obehagliga upplevelser. Ăven dessa hĂ€ndelser kan vi behöva Ă„terkomma till och berĂ€tta om för att fullt ut förstĂ„. Ju Ă€ldre vi blir ju mer tjatar vi om olika hĂ€ndelser, en sorts sjĂ€lvterapi möjligen. Om nĂ„gon vill lyssna pĂ„ oss Ă€r vi tacksamma i annat falla pratar vi pĂ„ Ă€ndĂ„. NĂ„gon skulle sĂ€kert sĂ€ga att berĂ€ttandet Ă€r ett sĂ€tt att bearbeta hĂ€ndelser men ibland handlar det nog bara om att förstĂ„ att nĂ„got faktiskt hĂ€nt. NĂ„got som kĂ€nts helt overkligt.
Somligt Àr ju dessutom mycket osannolikt, som Tage Danielsson sÄ fyndigt beskrev Harrisburg hÀndelsen, att det nÀppeligen kan ha hÀnt.
ĂndĂ„ hör det till livet att sĂ„dant osannolikt intrĂ€ffar, pĂ„ gott och pĂ„ ont.
Vi kan inte rusta oss för att vad som helst kan hÀnda. Det skulle bli ett tungt lass av oro att bÀra pÄ.
Jag blĂ€ddrar lite bland barndomens vuxenklokskaper, âman lĂ€r sĂ„ lĂ€nge man leverâ, det hörde jag ofta. Det fanns alltsĂ„ saker som Ă€ven för vuxna var ovĂ€ntade och Ă€ven om det inte fanns mycket att verkligen lĂ€ra sĂ„ var det Ă€ndĂ„ ett förhĂ„llningssĂ€tt.
Jag hade för avsikt att skriva en lĂ€ttsam krönika, lite för att jag sjĂ€lv i dessa tider kan lĂ€ngta efter att fĂ„ skratta och koppla av. För att komma lite pĂ„ spĂ„ret frĂ„gade jag min fru om vad som kan vara roligt. Hon brukar ha svar pĂ„ allt och det hade hon Ă€ven denna gĂ„ng. â Vad Ă€r det för skillnad pĂ„ en myraâ, sa hon och sĂ„g klurig ut. Jag fick erkĂ€nna att det var en svĂ„r frĂ„ga varpĂ„ hon sjĂ€lv gav svaret âden kan varken cyklaâ! Man lĂ€r sĂ„ lĂ€nge man lever, tĂ€nkte jag alltmedan hon liksom inte kunde sluta skratta. Det Ă€r för övrigt helt overkligt att denna fantastiska kvinna orkar med en sĂ„n som jag, Ă€n sĂ„ lĂ€nge.
Nog finns det mycket mellan himmel och jord. Somligt syns inte men finns ÀndÄ, kanske lite i bakgrunden, och sÄ nÀr det behövs som bÀst kommer det fram i goda tankar och handlingar.