Varför blir en del människor själviska och empatilösa?
Hur märker man om ett land är på väg mot diktatur?
Är det farligt att bränna böcker?
Det här är frågor, som eleverna på senaste toleransresan från Finspång fick anledning att fundera på.
Årets resa gick till Krakow och Auschwitz/Birkenau.
Jag har varit med och arrangerat toleransresor för Finspångselever i tjugo år.
Sammanlagt har cirka 300 elever, 25 personal, privatpersoner och en farfar deltagit.
Resorna har gått till före detta koncentrationslägren Auschwitz, Birkenau, Belzec, Majdanek och Sobibor i Polen, till före detta koncentrationslägret Janowska i Ukraina, till före detta koncentrationslägret Neuengamme utanför Hamburg, Sachsenhausen och före detta stasifängelset i Berlin, till Anne Franks hus i Amsterdam och i krigens spår i Bosnien.
Det är klart att det förpliktar att åka med på en resa.
Först får eleverna stå på marknader och sälja loppisprylar och produkter märkta med Finspång-mot-rasism. De får extralektioner som handlar om åren före andra världskriget, upptrappningen, NSDAP och själva förintelsen.
Efter resan blir det redovisningar på Bergska gymnasiet, Nyhemsskolan och Grosvadsskolan (som är de skolor som deltar med elever).
Genom åren har vi även gjort många föredrag för allmänheten, i kyrkor, hos pensionärsföreningar, i skolor i andra svenska städer … och nu senast på Linköpings slott inför landshövdingen och representanter från länets kommuner.
Vi bidrar till folkbildning, värdegrund och kollektiv kunskap.
Vissa år har vi fått stipendier, som delfinansierat och tack och lov förstår även Finspångs kommun vinsterna med resorna och bidrar ekonomiskt.
Samtidigt som demokratin urholkas i världen har svenska skolan ett uppdrag att fostra i demokratisk anda och utbilda om demokrati och en sådan här resa tror jag är ett av de bästa sätten att jobba och att kontinuiteten är värdefull.
Men vill vi ha demokrati och fred i framtiden behöver vi människor göra mer än att sluta köpa narkotika.
Att sluta vara så pengakåta och maktgalna är en utmaning för många fler.
En och annan tycker att jag är alltför pk, ”politiskt korrekt”, men för mig finns inget annat alternativ.
Demokratin är något vi behöver kämpa för att inte förlora och jag hoppas kunna fortsätta med toleransresor tio år till.
Sedan får elever som en gång varit med på någon av resorna ta över.
Vad världen behöver i all framtid är empati och kunskap.
Det borde vara lätt fixat.